Det var i Almtunas bortamatch mot Björklöven i början av december som William Quist tacklades av Alex Hutchings och föll handlöst mot isen.
Han blev liggande i flera minuuter.
Efter matchen berättade tränaren Marcus Ragnarsson att Quist var medvetslös när han låg på rygg på isen. Tidigt konstaterade man en kraftig hjärnskakning och ett jack vid tinningen.
– Jag minns ingenting från själva händelsen, men jag har sett tv-bilderna, berättar Quist, som efter smällen blev sängliggande under i stort sett 6–7 veckor.
Tv-bilderna granskades och det blev ingen påföljd för Hutchings.
– Men jag tycker att hela situationen var onödig, säger Quist till UNT nästan ett par månader efter händelsen. Jag tycker inte att jag var tacklingsbar i det läget, men om hjärnskakningen kom av smällen eller när jag föll i isen vet jag inte.
Uppenbarligen bedömdes det som om Quist var puckförare och därmed också tacklingsbar.
– Jag rör aldrig pucken, och det fanns ingen anledning att kliva in så hårt på mig i det läget, säger han.
Det var så illa med William Quist att vanliga vardagsärenden, som att gå till affären för att handla mat, blev oöverstigliga hinder.
Att se en hemmamatch från läktarplats var omöjligt.
Det gick så långt att UNT för någon vecka hade en rubrik om att säsongen kunde vara över för Almtunas nummer 19.
Men nu är han tillbaka – nästan i alla fall.
– Jag har tränat på is i en vecka och under de senaste dagarna har jag kört med klubba och puck och inte bara glidit runt. Tanken är att jag ska gå på för fullt under slutet av den här veckan eller i början av nästa.
Men Quist tar inte ut något i förskott. Han vet hur känsligt det är och hur snabbt det kan komma ett bakslag.
– Man får ta dag till dag, det finns inga garantier, säger han.
Det här var inte första gången Quist ådrog sig en hjärnskakning. Hah har haft, som han säger, "fem–sex" stycken tidigare, men smällen mot Björklöven var den värsta hittills.
Vid en "vanlig" skada, som ett nyckelbensbrott, finns det en tydligare prognos, och det går att fysträna under rebabiliteringstiden. Så är det inte med en hjärnkakning, då är det fullständig vila.
– Första dagen jag kunde träna så trodde jag att det var ett skämt. Det kändes som om kroppen varit i dvala, men sedan gick det framåt ganska snabbt.
När det kan vara aktuellt för comeback (i matchsammanhang) är oklart.
– Jag tittar inte så långt framåt, men i den bästa av världar kan jag snart träna för fullt och sedan får man väl räkna med ytterligare en vecka för att hitta den fysiska formen. Jag är inte 18 längre, men jag har alltid varit lättränad.
Men samtidigt som det finns en optimism hos Quist kastar han hela tiden in en eller flera brasklappar. Hjärnskakningar är inte som andra skador.
I onsdagens Almtunamatch hemma mot Tingsryd kommer William Quist att sitta på läktaren – spelsugen som få ...