Nu hoppas han ta nästa steg i utvecklingen och ta en ordinarie landslagsplats.
Upptrappningen inför nästakommande SSL-säsong ligger fortsatt ett par veckor bort och Storvretas nyförvärv Otto Weidman har precis avslutat en förmiddag på stranden när undertecknad möter upp vid IFU Arena. 23-åringens nya hemmaplan är ett välkommet tillhåll i högsommarvärmen och Weidman börjar redan känna sig hemmastad där.
– Jag flyttade hit redan i mitten av maj för att kunna vara med när försäsongen startade. Just nu kör vi egenträning men de två första månaderna har varit sjukt roliga, säger han och fortsätter:
– Jag var lite nervös inför att byta klubb efter åtta år i JIK och Jönköping. Det var ganska bekvämt och nu skulle man sättas på prov i nya miljöer, men det har varit jättekul och jag trivs jättebra med både laget och staden.
Uppbrottet med JIK har samtidigt inte varit smärtfritt. Weidman var lagkapten för laget och banden till föreningen var starka efter alla år. Totalt gjorde centern 61 mål och 90 assist på 175 tävlingsmatcher för klubbens a-lag.
– Det var lite vemodigt och jag har inte haft bilden av mig själv som killen som byter klubb. Jag vill känna att jag associeras med en klubb, precis som jag länge gjort med JIK. Samtidigt har jag känt att för min egen skull så kanske det var dags med en ny utmaning.
– När Storvreta hörde av sig så var det ganska lätt beslut till slut. De visade att de hade en tydlig roll för mig där jag får ta stort ansvar även om jag är ny i laget och relativt ung fortfarande.
Talar din inställning till klubbyten för att du blir kvar länge i Storvreta?
– Jag hade inte flyttat hit om jag inte såg mig själv kunna vara kvar här i fem år. Sedan får tiden utvisa hur länge det blir.
Att JIK tillhört seriens bottenskikt och misslyckats att ta sig vidare till slutspel under Weidmans tid i klubben var också något som spelade in.
– Man blir inte yngre och jag vill bli så bra som möjligt, känna ordentligt på landslagsspel och då måste jag sättas på prov i de svåra matcherna där allt sätts på sin spets.
Men det kan inte saknats anbud genom året?
– Nej det har det ju inte. I stort sett alla lag har hört av sig men innan det här året så har jag känt att JIK varit på rätt väg, det tror jag fortfarande, men de har en bit kvar till att bli ett etablerat slutspelslag. Därför blev det en flytt nu.
Att valet föll just på Storvreta har sina förklaringar. Dels privata - men framförallt sportsliga. Kravbilden och konkurrensen i Storvreta är det inte många SSL-lag som rår på. Otto Weidman har på nära håll bevittnat hur hans nya klubb dominerat svensk innebandy tillsammans med Falun det senaste decenniet.
– Det är en klubb som alltid är med i de största matcherna, har den bästa truppen och kan erbjuda en konkurrensnivå som förhoppningsvis lyfter mig till nästa nivå. Det märks att man kommit till en annan miljö och kultur. Klubben andas proffsighet och alla som är här vet ju att det är SM-final som gäller i april.
– Sedan kommer det nya utmanare som Kalmarsund förra säsongen, Mullsjö som alltid är där, vi har Dalen och sedan Helsingborg som gör en storsatsning.
Vad krävs för att ni ska återta tronen från Falun?
– I årets final tycker jag Storvreta underpresterade och alla såg att Falun var bättre i den matchen. Samtidigt talar antalet guld Storvreta har för sig självt. Många i laget har vunnit de gulden och vet vad som krävs. Jag tror det handlar mycket om tillfälligheter att Falun vunnit de senaste åren.
Otto Weidman är en del av Storvretas pågående generationsväxling och samtidigt värvad för att leverera direkt. Att prestera i ett lag som alltid förväntas vinna kommer bli en utmaning - men 23-åringen ser bara möjligheter med det.
– Jag hade mycket press på mig under juniortiden då många förväntade sig att vi skulle vinna och jag känner att det är kul när alla lag vill slå en. Det finns ingen skönare känsla än när man ser att motståndarna gjort allt de kan och ändå inte lyckas – för att det egna laget är för bra. Det är där jag ser Storvreta, vi kommer vara ostoppbara och vinna de matcher vi ska vinna.
Hur ser du på din roll?
– Jag ser inte mig själv som en lovande talang längre utan som en spelare som är redo att axla ett stort ansvar redan i år. Jag kan skaffa mig mycket mer erfarenhet vad gäller slutspelsmatcher exempelvis, men ser inte heller några problem med att vara en ledande spelare i Storvreta.