Det har gått fyra månader sedan han drog av sin ena hälsena. Rehabiliteringen fortgår men går sakta. När säsongen i Happee var över som spelare tog han klivet in som assisterande tränare i Storvreta – bara för att senare få beskedet att säsongen tog slut i förtid. Och Faluns tilldelade SM-guld för vinsten i seriespelet irriterar fortfarande.
– Våran klubb skulle inte tagit emot en guldmedalj på det sättet, säger han.
Det är du säker på?
– Till 99 procent. Inga spelare eller ledare. Och vi hade inte hissat något i hallen. Jag är väldigt stolt över Storvreta på det sättet. Det är karaktär. Det är konstigt att erfarna spelare som vunnit mycket, och ett grymt bra lag, inte är större tävlingsmänniskor eller idrottare. Men beslutet är inte deras, det är ju förbundets, säger Kohonen.
– Vi är alla olika, lägger han till.
Hur som helst är det slutspelat den här säsongen. Den ständiga frågan; när det är slutspelat för Mika Kohonen för gott, har han ännu inget svar på.
– Jag har inte tagit det definitiva beslutet ännu.
Klart är att han har en bra bit kvar av sin rehabilitering och han vet inte när han kan spela igen. Han har haft VM på hemmaplan i december som morot för att fortsätta men det gäller att
– Det börjar bli lite tajt med tid till december och man vet ju inte ens om VM går alls, säger han.
Och trots att han blir 43 i år säger han att han är övertygad om att han kan komma tillbaka. Men till vilken säsong? Och vad händer med ledarkarriären? Kontraktet med Storvreta gällde bara säsongen ut och klubben har sagt att nye huvudtränaren Oscar Lundin och Kohonen skulle diskutera.
– Jag har pratat med Oscar men inte med "Henke" (Henrik Ededahl, Storvretas tf ordförande) men som jag fattat det finns någon slags vilja för att jag ska vara kvar.
Han är tydlig med att han gärna blir kvar men att han väntar på samtal från Storvreta.
Mikas bror Mikko har nyligen beslutat sig för att lägga av och är på väg att släppa en bok. Kanske även något för Mika? Han är inte främmande för tanken.
– Jag har fått lite frågor, både från Sverige och Finland. Jag tyckte först att det inte är min grej, men kanske ... Jag tror att det skulle bli en ganska djup grej. Det har hänt mycket. Fina och mindre fina saker. Jag skulle aldrig vilja göra en hyllningsgrej utan i så fall skulle det vara hela resan, säger han.