Att det handlar om innebandy hemma hos Anna Wijk är det ingen frågan om.
Egentligen hade hon slutat. Egentligen hade hon slutat igen. Men när 2024 blev 2025 så stod det ändå klart att Anna Wijk var tillbaka som innebandyspelare. På övervåningen i hennes hus söder om Stockholm kan man nu hitta en innebandyboll mellan barstolarna och vid trappan hänger två Storvretatröjor som hon fick till barnen Colin och Ted i samband med debuten.
– Efter att ha spelat med AIK i våras så tänkte jag att nu är jag klar, att jag hade gjort mitt liksom. Sedan ringde ”Henkan” (Ededahl, klubbchef i Storvreta) i november och vi började prata om tränarbiten främst, en långsiktig plan. Det lät jättespännande, men sedan gled vi in på spelarbiten, berättar Wijk.
Snabb resumé. Anna Wijk har vunnit VM-guld sex gånger, SM-guld, innehar flera poängrekord i superligan, fyra gånger utsedd till världens bästa spelare. Med i ”Mästarnas mästare” på SVT har hon också varit. Men klar med innebandyn? Nej, det var hon tydligen inte.
– Jag sa nej först till Storvreta, att jag aldrig kommer göra comeback igen. Men… jag tycker fortfarande det är sjukt kul trots att det tar för mycket tid. Vi började titta på en lösning och sedan gick det ganska snabbt.
I Storvreta har hon redan varit en gång. Det slog nämligen ned som en bomb när hon 2020 skrev på för den allsvenska klubben. Målet var att ta sig till superligan, men en pandemi stod i vägen. Det blev bara fem matcher i den röda tröjan – och Anna Wijk blev dessutom gravid i samma veva. Klubban lades på hyllan en första gång och hon är numera mamma till två pojkar. Samtidigt jobbar hon som lärare på flera skolor, bland annat med innebandy på Niu (Nationell idrottsutbildning) vid Midsommarkransens gymnasium. Att få allt det att gå ihop med att spela innebandy igen i Uppsala är därför minst sagt en utmaning.
– Det har funkat hittills. Min sambo får dra ett stort lass, men han kan också jobba ganska mycket hemifrån så det blir mycket hämtningar för honom och lägga barn på kvällar. Han har så klart varit med i det här beslutet och tycker också att det är kul. Han vill gärna kolla på matcherna och ta med grabbarna, men det är klart att det är ett pussel, säger Wijk.
Hemma i köket.
Hon fortsätter efter någon klunk kaffe.
– Framför allt så prioriterar jag bort tid med barnen vilket inte känns helt hundra. Samtidigt är det en kort period. Nu säger jag det igen, men det kanske är sista chansen för mig att spela. Det kändes lite för bra för att säga nej.
Vad tycker barnen om att mamma är tillbaka på planen?
– Lite både och. Härom natten var det en tuff läggning, de saknade mamma när jag var och tränade i Uppsala, men de tycker det är kul att vara på matcher, springa runt och leka med klubborna precis som hemma.
Vad är det som driver dig?
– Dels att jag tycker det fortfarande är så sjukt kul, jag brinner för sporten. Dels känner jag mycket för Storvreta och den resa jag hoppade på 2020. Där kände jag att vi hade något stort på gång. Det är en stor förening med världens bästa herrlag som vill bygga något på damsidan. Det finns så mycket potential och jag vill vara med på den resan och gå upp. På sikt tror jag verkligen att de kan bli en av de stora klubbarna som krigar mot Thorengruppen och Pixbo.
Jag minns en intervju med Mika Kohonen mot slutet av hans karriär där han fick frågan om han kan sluta spela. Kan du sluta spela?
– Nej, det verkar ju inte så. Jag vet inte vad som ska hända för att jag ska sluta. Det är svårt när kroppen känns bra liksom och jag fortfarande håller på allsvensk nivå i alla fall. Det är lite för kul, säger Wijk som dock ändå tillägger att hon inte kommer att spela i tio år till som Kohonen gjorde.
Barnen Colin och Ted fick egna Storvretatröjor vid debuten.
Hon ser först och främst de här tre månaderna framför sig som spelare med uppdraget att ta Storvreta till finrummet. 33-åringen berättar att hon slogs av att alla i laget är så unga.
– Jag känner mig faktiskt sjukt gammal. Jag tror den äldsta är född 96 eller 95 och jag trodde någon i alla fall var äldre, typ Amanda Ljunggren (25 år).
Du nämnde en roll som ledare framöver, hur konkret är det?
– Det är ju det här med tiden som jag kommer tillbaka till hela tiden. Ska man vara tränare så tar det ju ännu mer tid vid sidan än att vara spelare. Ska man dessutom jobba vid sidan så är det tufft. I Storvreta så kanske det går att bli anställd på en viss procent i alla fall och på så sätt få livet att gå runt.
Men ni är inte överens om en framtida roll redan nu?
– Vi har ingen exakt plan, men det finns lite tankar. Vi har inte spikat att ”såhär ska vi göra” utan mer att det finns förebilder och ledare i föreningen som jag kommer få se och lära av. Exakt hur det kommer se ut vet jag inte, men det känns spännande. Mika Kohonen till exempel med flera, det finns många stora och bra ledare att lära av.
Samtidigt var det ju det här med tiden. Du bor söder om Stockholm, två små barn och en eventuell tränarkarriär i Uppsala?
– Här och nu är det en kort period med spelarbiten, sedan får vi titta på det i ett längre perspektiv. Vi kanske behöver röra på oss eller inte.
Det kan bli en flytt till Uppsala?
– Så långt har vi inte kommit i diskussionen, men det hade ju underlättat livet, så kan man säga. Men som sagt, det finns ingen tydlig plan för det utan vi tar oss igenom den här perioden och försöka ta laget upp i superligan.
Debuten skedde hemma mot Sundsvall - och Wijk skrev in sig i poängprotokollet direkt.
Prisskåpet är välfyllt som sagt för Anna Wijk. Var hon har alla sina utmärkelser och medaljer vet hon dock inte mer än att de "ligger i någon låda någonstans".
– Jag vet att jag vunnit, jag behöver inte se medaljerna.
Hur skulle du ranka att ta upp Storvreta i superligan?
– Det hade varit jättestort och något jag inte gjort tidigare i min karriär. Det hade varit häftigt att få vara med på den resan, men det är svårt att ranka mot SM-guld och VM-guld. Det går inte att jämföra, men ändå i närheten skulle jag säga.
Ni går upp i superligan, du får ytterligare en nytändning. Visst spelar du ett år till då?
– Man vet ju aldrig med mig så jag säger pass, säger hon med ett leende.
Och förutom att ta Storvreta till finrummet så finns det ännu mer prestige på spel. Läraren Wijk ställs nämligen mot några av sina elever under serien.
– Någon spelar i Älvsjö, någon i Huddinge så det blir lite speciellt. Det var någon elev som sa något om det, att det ska bli extra skönt att slå Storvreta nu. Det blir ju inte jättekul att förlora en sån match och gå till jobbet dagen efter.
Du får lära ut lite dåliga tips?
– Exakt. Jag sa det till en elev att ”är du superdålig på matchen så får du högt betyg i skolan”, skrattar Anna Wijk.