Henrik Söderlund: Tillbaka på tronen – nu kan en ny storhetstid komma

Falun var inte utspelat. Långtifrån. Till stora delar hade de störst bollinnehav men sånt kan man ibland behöva strunta i, blunda för. Men när Sveriges målgladaste lag inte tilläts komma in till lägen visade det på klassen av Storvretas bakre led med Måns-tret Parsjö som sista utpost. För ni har hört det förr. Försvar är vad som vinner mästerskap och Storvretas försvar har varit exceptionellt under säsongen. Det räckte inte för att ta hem cup-titeln men det räckte för att ta Storvreta tillbaka till den stora tronen. 

Ett välcoachat Uppsalalag stod pall när de sattes på prov samtidigt som de bjöd på giftiga omställningar. Effektiviteten var hög. Spelare som Filip Eriksson och Albin Sjögren var lysande i det spelet. Som så många gånger förr.

SM-finalen blev till slut ändå en rysare av stora mått. Precis som den sjunde semin mot Växjö. Men Storvreta vet återigen hur man vinner.

Klubben tog sitt sjunde SM-guld och är nu helt lika med Falun på den punkten men då ska vi komma ihåg att dalmasarna lite fick ett guld till skänks under pandemin när förbundet helt orimligt delade ut titeln för seriesegern.

Inför den här säsongen oroade jag mig en del för denna Storvretaupplaga. Främst på en punkt. Laget var långtifrån favorittippat. När det pratades guld handlade det såklart om Falun men Storvreta rankades inte direkt som tvåa, snarare fyra femma, i hierarkin när förståsigpåarna siade om hur superligan skulle sluta.

Min oro handlade inte om huruvida generationsväxlingen hade börjat sätta sig, om Albin Sjögren skulle vara skadefri eller nya målvakten Parsjö skulle hålla måttet.

Den handlade litegrann om att en av tidernas mest rutinerade spelare var färsk som huvudtränare men mest kände jag nog att Mika Kohonens manskap var lite för välkammat. Lite för mycket svärmorsdrömmar för att få stå högst upp och kyssa pokaler. 

Oron var obefogad. Min känsla är, trots att Sjögren försvinner, att Kohonen kommer att leda ett framgångsrikt Storvreta över lång tid framöver. 

Både Storvreta och Falun hade lyckats med tre i rad. Falun lyckades inte ta en fjärde och nu tror jag att pendeln är på väg att svänga över till Storvretas håll. 

Till sist: Ska nationalsången sjungas så ska den sjungas som nationalsången är tänkt att sjungas. Inte som Ida Redigs udda variant. Kalla mig gammelmodig om ni vill.