Strumprullare och en diskutabel utvisning kom emellan

Kaptens-kampen såg ut att gå till Storvreta men vägde till slut över till Falun tack vare smartness, skicklighet – och en utvisning som går att diskutera.

Storvretas Otto Weidman och Faluns Simon Berg framför hemmamålvakten Johan Rehn.

Storvretas Otto Weidman och Faluns Simon Berg framför hemmamålvakten Johan Rehn.

Foto: Håkan Lundh

Innebandy2022-04-04 22:06
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Tobias Gustafsson är världsklass rakt igenom och en gigant i match efter match. Första semin var inget undantag. Men det hjälpte liksom inte hur mycket Gustafsson visade av vinnarinstinkt, beslutsamhet och styrka. Eller att han visade vägen med matchens första mål eller att han satte Storvreta i förarsätet målmässigt en andra gång i slutet. 5–6-målet betydde till slut inte så mycket. 

En strumprullare – och en del annat – kom emellan.

De berömde marginalerna var emot Gustafssons backkollega Robin Nilsberth och Storvreta den här kvällen. Och marginaler är vad det handlar om mellan Storvreta och Falun. Man har inte råd med att ha dem emot sig.

Faluavgörande i förlängningen i säsongens första möte. Storvretaavgörande på straffar i det andra. Oddsen på att det skulle bli oavgjort även nu torde ha varit låga. Men Falun hade något mer än bara tur och marginaler på sin sida; Emil Johansson. När Sverige tog VM-guld i december delade Gustafsson lagkaptensjobbet med honom. Nu duellerade de mot varandra.

Johansson är en av de absolut bästa spelarna innebandyn har men också en av de mest snabbtänkta. Hans smartness visade sig i den första semin. Som exempel lade han upp bollen blixtsnabb för frislag i fem mot fyra och klippte in bollen i krysstrakten till 3–1. Storvretaspelarna hann inte reagera för att skydda sitt mål. Att Johansson dessutom var smart nog att skjuta därifrån han tyckte det passade (och inte därifrån förseelsen inträffade) är bara värt mer beröm. Ett annat exempel på samma tema: Johansson var lika snabb att slå ett inslag från hörnet så att gästernas försvar inte hann med att ta upp markering på Johan Samuelsson, 5–3.

Att det var hemmakaptenen som sedan lyckades få till en kvittering i slutsekunderna via Nilsberths ben var såklart mer av det turligare slaget, men ingen kan ta ifrån honom hans vackra 7–6 i förlängningen.

Men ... 

Storvreta skulle då spelat med fem man. Andreas Stefanssons utvisning har jag ingen förståelse för. Om domarna kan hitta en utvisning för liggande spel i en semiförlängning för en sån situation börjar man undra. Att man samtidigt betänker att Storvreta har fått ett enda powerplay på hela slutspelet är det lätt att förstå den ilska och frustration Storvretaspelarna känner. 

Till sist: Falun leder men gör Storvreta jobbet hemma har de fyra försök på sig att "sno" en seger i Dalarna.