Tobias Gustafsson klappar om Niklas Winroth Nelin efter det fina klapp-klapp-målet under SM-finalen.
Första barnet för innebandyparet Niklas och Isabelle Winroth Nelin (som spelar i allsvenska Alunda), var lämpligt nog planerat att komma nån vecka efter SM-finalen i Avicii Arena. Men allt går in att planera och Hugo dök upp i "förtid".
– Fantastiskt! Det är klart att man vetat att det skulle vara en häftig upplevelse men det är svårt att beskriva, säger Niklas om att bli pappa för första gången.
Hugo föddes på torsdagen, bara två dagar innan finalmatchen mot Falun.
– Det blev knapert med sömn dygnen innan. Laget åkte vid fredag lunch och vi kom hem sex halv sju fredag kväll. Jag försökte sova lite och "Bella" tog ändå natten men den första natten hemma med barnet och mycket nytt ... jag ville ändå kolla och man var nervös. Det blev inte supermånga timmars sömn, säger Niklas om förberedelserna inför säsongens sista match.
Även den slutade på bästa sätt. Niklas sjätte guld bärgades och dessutom blev han målskytt.
– I finalen var jag rätt trött överlag. Jag sa innan att "jag håller mig på rätt ytor och försöker spela så enkelt så möjligt". Det (förarbetet) var fint uppbyggt och det är inte det svåraste målet jag gjort. Jag var ganska tom i huvudet hela matchen. Min blick räckte inte längre än till sargen, berättar han.
Vilka härliga dygn ändå!?
– Det är svårt att glömma det där. Nästan lite för mycket på kort tid, men bara roliga tider. När man nu fått distans till det så är det bara häftigt.
Guldfirandet med laget blev begränsat. Efter att ha jublat i omklädningsrummet ville han hem till familjen.
Niklas med SM-pokalen. Storvretaspelaren har nu blivit svensk mästare inte mindre än sex gånger.
Kanske kan det bli mer finalspel för honom. 33-åringen har nu nämligen bestämt sig för att spela vidare i Storvreta ytterligare en säsong.
– Det är klart att man tänkt tanken om man får ihop det och om det är värt tiden borta. Men han (Hugo) och "Bella" finns ju kvar. Det är fortfarande roligt och det är bara att fortsätta bara klubben vill ha kvar mig. Är jag tillräckligt bra så kör jag på. De två säsongerna före den här så har jag haft ganska ont. Då har det tagit emot. Nu fick vi väldigt bra träff med fysen i år och jag har inte missat så mycket förutom för nån lättare hjärnskakning.
Han är en riktig trotjänare och nästa säsong blir hans 14:e i klubben. Så många säsonger i a-laget har ingen annan Storvretaspelare i nuvarande trupp gjort. Veteraner har sina fördelar på bortaresor.
– Jag ligger längst bak i bussen och njuter!