De regerande svenska mästarna brukar ytterst sällan förlora tredjeperioder. Och det fanns inget som tydde på att det skulle ske den här gången heller. Efter att hemmalaget gått upp till 4–4 sprang Storvreta ifrån till 5–9 innan den andra perioden var över.
I den tredje kom raset. Umeå, som egentligen inte har något att spela för i serieslutet, gick från 5–9 till 9–9 på en dryg kvart.
– De fick två mål väldigt snabbt och det är klart att vi började tänka att vi kunde förlora, säger tränaren Jonas Pettersson.
I takt med att hemmalaget gjorde mål på mål uppträdde Uppsalalaget allt mer paralyserat och ofokuserat. Ingenting fungerade spelmässigt. Passningarna gick fel, man låg långt ifrån i markeringarna och något anfallsspel att tala om fanns inte.
– Det är åt helvete. Det finns ju egentligen inte att vi ska släppa fyra bollar – mot dem här – i den sista perioden. Vi stod bara och kollade på. Det är så dåligt och det känns som en storförlust, säger Klintsten, som var rejält kritisk till såväl den egna som lagets insats.
– Det finns egentligen inget lag som ska göra nio mål på oss, säger Mika Kohonen, som alltså ändå blev matchvinnare – till slut.
32 sekunder in på förlängningen kunde han slå bollen i öppet mål efter en fin passning av Joakim Olsson..
Men något jubel från Storvreta kom inte.
– Det blev en vinst, men inte den vinst vi ville ha, säger Kohonen.
Vad hände egentligen?
– De gjorde fyra mål … nej, men de började slänga in bollar och spelare på mål och fick utdelning, säger Kohonen.
– Vi blev rädda. Det är tur att det kom nu och inte i slutspelet, säger Klintsten.
Först efter 9–9-kvitteringen, och med bara en och en halv minut kvar att spela, tog Storvreta time out.
Kanske borde den ha tagits tidigare för att få ett avbrott i raset.
– Det är klart att vi kunde ha gjort något annorlunda, säger Jonas Pettersson eftertänksamt.