Finns det ett ord som heter skyttegravsinnebandy så stämde det ganska bra på det spel som Dalen visade upp i IFU Arena. De slet kopiöst i defensiven och täckte skott i parti och minut. Sedan kontrade de framgångsrikt.
Lagkapten Samuelsson visste redan innan matchen att det skulle se ut på exakt det sättet.
– Speciellt när de förlorade stort mot Falun senast (0–8) så förstod man att de skulle vara låga i dag, säger han.
– De följde sin matchplan till hundra procent. De täckte massor av skott och tyvärr släppte vi till alldeles för många kontringar, säger Jimmie Pettersson, som nu gjorde comeback efter att ha missat hela sju matcher på grund av en axelskada (nyckelbenet lossnade ur sitt fäste).
Återkomsten blev inte som han hade tänkte sig. Inte heller för Alexander Rudd som efter hjärnskakningsproblem och avstängning för rattonykterhet nu gjorde sina första byten i årets superliga. Rudd kom alltså in i slutet av matchen. Pettersson fick spela betydligt mer, drygt halva matchen.
Storvreta dominerade den första perioden och vann skotten med 11–3, men i antalet mål var det ett lika. I den andra släppte hemmamålvakten Viktor Klintsten ett billigt mål och så hade ju gästerna sina sylvassa kontringar. Det var mellanperioden som avgjorde matchen när gästerna gick ifrån till ställningen 1–4.
Det här var inte den första matchen som Storvreta givit motståndarna ett stort försprång inför slutet. I den tidigare enda förlusten för säsongen, den mot Helsingborg, hämtade man upp 1–5 till 4–5. I förra hemmamatchen mot Thoréngruppen vände man mirakulöst 2–5 till 10–5 i slutronden. Mot Dalen kom 4–5 med 48 sekunder kvar att spela men någon kvittering kom inte.
Storvreta lyckades inte omsätta sina alla chanser i tillräckligt många mål men kapten Samuelsson menar också att det saknades en del i fotarbetet. Den tunga träningen under den matchlediga veckan är troligtvis boven i dramat.
– Vi har en hög målsättning i Storvreta och den är att vinna guld. Nu hade vi en tuff vecka före den här matchen och det är inte konstigt att vi var lite tröga i benen, säger han.
För Pettersson var det tufft med matchspel efter så lång frånvaro.
– Det är klart att det märktes att jag varit borta ett tag. Det funkade att spela i alla fall men jag hade gärna tryckt in en boll.
Närmast han kom ett mål var att träffa stolpen.