Jonna Vountisvaara under tiden i Sirius innebandy.
Redan i säsongens inledning slog Svenska innebandyförbundet fast att antalet kvinnliga licenser i hela landet slagit det tidigare rekordet. Före pandemin, säsongen 2019/20, fanns 35 400 licensierade tjej- och damspelare. I augusti låg den nya rekordsiffran på över 36 000. Och sedan har det bara fortsatt. I säsongens slutskede är den nya rekordsiffran över 37 600.
Och Uppland är ett av distrikten som bidragit till framgången. Succén märks tydligt.
– Vi hade aldrig haft så många spelare som förra året. Och i år har vi bara bättrat på det ännu mer. Det är främst på tjejsidan som vi växer, säger Simon Andrén, tävlingsansvarig på Upplands innebandyförbund, som på bara ett år kan glädja sig åt en ökning i Uppland med 170 nya spelare på damsidan. Nu finns 2 594.
– Det är roligt naturligtvis. Det är något vi jobbar mot, ett av våra mål (att öka antalet damspelare).
Vad ligger bakom?
– Jag tror att föreningarnas arbete är bra. Många föreningar startar nu ett pojklag och ett flicklag för sjuåringar. Det tror jag är nyckeln. På tio års sikt har du lika många killar och tjejer i föreningen förhoppningsvis.
Vad har förbundet bidragit med?
– Det är främst på utbildningssidan. Vi har haft väldigt många utbildningar de senaste åren och där pratat om de mjuka värdena vilket jag tror lett till en ökad förståelse för tjejernas behov. Men går inte att peka på en enskild punkt utan är ett mångårigt arbete.
Ökningen i Uppland har i sin tur inneburit att procenten av kvinnliga spelare nu nått en bit över 33 procent vilket är nära vad det ligger på nationellt.
– Målet, nationellt och lokalt, är att bli en helt jämställd idrott och det snart. Jag är övertygad om att vi når 50/50 över tid, säger Andrén som jobbat på förbundet i drygt 20 år.
– Kurvan är jättetydlig. Vi hade 25 procent när vi började titta på de här sakerna. Vi vill till 50/50 år 2030 men det kanske vi inte lyckas med utan i stället får sikta på 2040, säger Andrén.,
Inez Rehn är inkluderingsansvarig på Svenska innebandyförbundet. Hon berättar att ökningen framförallt skett bland de yngsta, det som inom innebandyn kallas för grön och blå nivå.
– De flickor som väl börjat stannar kvar i stor utsträckning och det känns som ett styrkebesked inför framtiden. Pojkar har en större tendens att hoppa av i junioråren.
Inez Rehn.
Varför ökar då tjejerna tror hon?
– Det är flera olika anledningar. Jag tillträdde 2019 och då var ett arbete redan påbörjat. Det fanns ett stort fokus på jämställdhet och inkludering. Hela organisationen har idogt arbetat med jämställdhetsfrågan; förbunden, distrikten och föreningarna för att lära sig mer och attrahera fler att spela. Det finns flera olika initiativ. På förbundsnivå görs riktade satsningar för att lyfta fram ledarskapet. Vi har en jämställdhetsutbildning som heter Fifty/fifty vilken vi erbjuder alla distrikt och föreningar och som även släppts till hela innebandyvärlden gratis.
– Sedan är vi stolta och tacksamma för alla våra distrikt som jobbar med den här och många andra utvecklingsfrågor. De ska ha otroligt mycket av credden.
Om att nå 50/50 redan till 2030 säger hon:
– Det gäller att sikta högt. Vi vill vara folksporten för alla och då ska vi såklart vara jämställda. Vi har en bit kvar.
Rehn är tydlig med att innebandyn också ökar på pojk- och herrsidan även om det inte är i lika hög grad som på tjejsidan.
– Killarna ska ju också öka men tjejerna ska öka mer, slår Simon Andrén fast.