Jag vet inte vilka ägg Storvreta har käkat under påsken, men effektiva har de varit. Är det månne struts?
Det som Storvreta visade upp på påskaftonen mot Växjö (6–3) var i klass med de bästa seriematcherna. Koncentration från första sekund. Det var precis det som Emil Helmrich berättade efter löpträningen i fredags: "Vi kommer att göra årets fajt."
Växjö gjorde ingen dålig insats men var liksom aldrig "med i matchen."
Alla farhågor jag hade i början av kvartsfinalserien mot Linköping är borta. Nu har Storvreta blivit så där tunga att möta igen, där spelare efter spelare levererar. Det är inte bara Sjögren, Eriksson och Stefansson – det är backarna och målvakten Måns Parsjö. En symbios av perfektionism.
Det var signifikativt att det var Carl Kostov Bredberg och Rasmus Andersson som gick i bräschen i IFU Arena.
Men det som verkligen var segervapnet var inte backarna, inte heller Parsjös målvaktsspel eller påskäggen på lunchbordet – det var det som blandades i mixern. Aggressiviteten, energin och hemjobbet. Och koncentrationen. Jag stod bara en meter från sargen under den första perioden, men jag är säker på att Kostov Bredberg inte ens hade reagerat om jag så hade vrålat "du är sämst på plan!"
Till sist: Mika Kohonens coachning är något i... ja, vad ska jag säga? Han bänkar, han kastar om i laget och är man inte på tårna åker man ut direkt. Han är tuffare än hockeyns Leif Boork.