Matsenius har själv byggt altanen och inglasningen. "Det är vad jag gör på sommaren när det är paus i innebandyn. Jag gick från att ha tummen mitt i handen till att göra allt det här", säger han stolt när han visar upp bygget.
Viktor Matsenius spelarkarriär bestod av flera säsonger på elitnivå, både i SSL och utomlands i Schweiz. Trots det är det som tränare han är mest känd. I samband med att han kom hem från utlandsäventyret tog han över ett damlag i Årsta.
– Redan första säsongen fick vi kvala till SSL och jag fastnade direkt för tränarrollen. Det här var 2004 så det blir faktiskt 20-årsjubileum i år som tränare.
Men innan vi diskuterar frågan kring vilket lag han kommer att coacha under jubileumsåret har vi mycket att avhandla.
– Innebandyn har ju utvecklats jättemycket från när jag började men inte på alla plan man önskat. Spelet är annorlunda, det går mycket snabbare nu, materialet är bättre och spelarna är idrottsspecifikt tränade och allt det där. Men problemet har varit att sporten inte utvecklats på organisationsnivå. Tittar man generellt är det fortfarande föräldrar som engagerar sig i sportgrupper, styrelser och som är ledare, säger han och fortsätter:
– Och jag vill ge cred till föräldrarna som ställer upp, det är inte deras fel att det ser ut så här. Men tänk efter, den förändring som har varit är på seniornivå, där finns det fokus på individuell utveckling, men där är spelarna redan färdiga "produkter". Kollar man juniornivå är det för dålig kvalitet rakt igenom.
Till vardags arbetar Matsenius som lärare. Det märks verkligen att just barn och ungdomars utveckling är något han brinner extra mycket för.
– Oavsett om det handlar om stökiga människor, stökiga elever eller innebandyspelare så brinner jag för utveckling. Den största tillfredsställelsen är att se någon nå de mål man satt upp och kommit överens om, oavsett vilket sorts mål det är.
När det kommer till innebandyn som sport är Matsenius tydlig: det är för tunt och konkurrensen är för svag – och det beror på att bredden måste bli spetsigare.
– I mina lag lägger jag ingen tid på de bästa spelarna utan de får sköta sig själva. I stället lägger jag fokus på övriga 13-15 spelare i laget. Kan jag få dem att utvecklas så kommer hela laget växa. Om bara två-tre spelare, som redan är bäst, utvecklas medan alla andra står still så kommer man aldrig att nå framgång.
"I mina lag lägger jag ingen tid på de bästa spelarna utan de får sköta sig själva. I stället lägger jag fokus på övriga 13-15 spelare i laget. Kan jag få dem att utvecklas så kommer hela laget växa. Om bara två-tre spelare, som redan är bäst, utvecklas medan alla andra står still så kommer man aldrig att nå framgång", säger Viktor Matsenius.
Matsenius menar att problemet handlar om att många ledare saknar den utbildning som behövs för att utveckla spelare och hela lag.
– Jag är faktiskt den enda som är elittränarutbildad av alla tränare i hela Uppland. Många lyckas nå framgång ändå, men det här jag fått lära mig om spelarutveckling har jag fått lära mig via utbildningar och utbyte med andra tränare.
2017 tog Matsenius över som tränare för Storvretas damlag. De är hans senaste uppdrag inom Upplandsinnebandyn. Men nu vill han tillbaka "hem".
Även om han har några SM-guld med distriktslag så menar Matsenius att det aldrig varit hans ambition att samla på sig SM-guld för att se tillbaka på efter karriären.
– Jag har haft massor mer erbjudanden om att träna lag som haft en bra chans att vinna SM-guld. Men jag väljer inte mina uppdrag utefter vilket lag som kan vinna vad utan det handlar om vad jag och klubben kan ge till varandra, hur vi kan hjälpa varandra att utvecklas.
"I stället för att lag i Uppland ska ta spelare av varandra så bör man spela och konkurrera mot varandra på planen, inte vid sidan om", säger Matsenius.
Matsenius uppdrag i Gävle, eller snarare hans exit, blev väldigt omtalat i innebandysverige. Matsenius påstods ha sagt att han "skulle vilja misshandla de här domarna, jag skulle kunna döda dem, så arg är jag" efter en förlust.
Han fick sparken då Gävle ansåg att "förtroendet har skadats så pass mot föreningen och dess värderingar". Matsenius själv menar att han håller med om att han borde fått sparken om han sagt vad som påstods. Däremot skiljer hans version sig åt från det citat som publicerades.
– Min kritik handlar om att Gävle inte undersökte sanningshalten. Jag blev helt felciterad. Det finns ingen inspelning av samtalet och jag hade folk med mig i bilen som hörde vad som sades, men Gävle pratade inte ens med mig utan jag fick kicken direkt.
– Jag säger inget om att jag eventuellt förstört deras rykte – det har de bättre koll på – men man borde kunna ta reda på fakta först innan man agerar.
Under förra säsongen tränade Viktor Matsenis Gävle GIK. Efter ett uttalade i tidningen tvingades han lämna sin post.
Matsenius menar att det han sa var att "han var så förbannad att han skulle kunna klippa till någon". En rätt stor skillnad från citatet som publicerades.
– Samtidigt tror jag Gävle kände att vi låg lite risigt till i tabellen och därför valde man att sparka mig och skylla på det här. Då sparar man lite pengar i avgångsvederlag. Samtidigt finns det inget i avtalet som helt stoppar mig från att använda från vår grundlagsskyddade yttrandefrihet.
– Men det är inget jag är bitter över idag. Branschen är som den är och är man en offentlig person som hörs i media får man tänka sig för, säger han och fortsätter:
– Det folk inte förstår är att det handlar om känslor inom elitidrott. Det handlar inte om vad människor står för eller vill göra i fysisk form. Det handlar enbart om känslor, att vinna eller förlora i stunden, det handlar inte om värderingar. Men det kommer ju inte fram för då blir det inga rubriker.
Men samtidigt kan man inte gömma sig bakom epitet "elitidrott" för att kunna säga vad som helst?
– Det är sant, men jag har inte ens sagt det som påstås. Det är klart att det finns gränser. Vi ska inte särbehandla elitidrottare då vi ska vara förebilder och det är jag den förste att skriva under på.
– Men vi måste samtidigt lära oss göra skillnad på vad som är vad. Hade det varit min åsikter kring hur jag ser på andra människor hade jag förstått det, men då hade det lyst igenom tidigare. Jag har en rätt lång karriär bakom mig och ingen har någonsin tidigare beskrivit mig som våldsbenägen. Jag tycker att mina tidigare uppdrag borde vägts emot, säger han.
I samband med avskedet fick Matsenius också mycket stöd. Han berättar att han säkert fått över 1000 sms från tidigare spelare, kollegor och konkurrenter som visat sympatier. Men även om det var skönt i stunden så beskriver han det som en tuff period.
– Man är så ensam och utlämnad. Det finns inget sätt man kan försvara sig på. Vi som privatpersoner kan ju inte skriva en egen artikel och publicera med massa tusen läsare, det fungerar inte så.
– Så det är klart det var tufft, men det positiva med det hela är att jag inte missat en enda match med mina barn, säger han.
Apropå det. I januari sa du att du skulle ta igen förlorad tid med familjen och hinna med att se lite matcher med barnen. Är det klart nu, är du redo för en comeback?
– Det är så skönt att slippa analysera varje sekvens ut ett taktiskt perspektiv. Som föräldrar är jag precis raka motsatsen som tränare, nu vill jag bara luta mig tillbaka och se mina barn spela.
Som taget ur en bok kommer precis dottern Nova hem från skolan. Nova spelar innebandy i Storvreta IBK och när hennes pappa försöker få medhåll kring att han håller sig stillsam på läktaren dyker en lite annan version upp.
– Nja, sådär ändå. Det brukar ju alltid dyka upp några kommentarer efter matcherna, säger Nova innan pappa svarar:
– Ja, efteråt ja. Men det är för att jag säger vad jag tycker om någon frågar. Annars är jag lugn och stillsam, säger han leende.
Eftersom interjvun drar ut på tiden blev det hämtmat för Viktor och Nova på onsdagskvällen. "Det var en himla tur för dig som slapp äta min mat" skrattar Viktor till dottern.
Trots uppbrottet från Gävle berättar Matsenius att han fått flera erbjudanden från andra klubbar. Både under vårsäsongen och nu i sommar.
– Jag har inte märkt någon skillnad i att det är färre klubbar nu som hör av sig än vanligtvis. Den stora skillnaden har varit att jag är mer återhållsam gällande vilket uppdrag jag är intresserad av, säger han och fortsätter:
– Jag har varit utanför Uppland länge och samlat ihop erfarenheter, och jag skulle gärna bidra med den kompetens och erfarenheter jag har.
Pratar vi på förbundsnivå eller som tränare?
–Jag vill bidra till ungdomsidrotten. Sedan om jag gör det "hands on" eller mer strukturellt spelar mindre roll. Det är lätt att prata som vi gjort nu, om vad som gör fel och så. Men jag skulle inte ha några problem med att arbeta på förbundsnivå för att Uppland ska växa som distrikt.
Så vad gör du nästa säsong?
– Jag jobbar på i vanlig takt och dyker det upp något som är tillräckligt intressant så har jag har jag energi och motivation till att genomföra det. Men det ska vara en klubb, lag eller förening som vill utvecklas långsiktigt och bli bättre. Det är det enda sättet, det finns inget annat.
Intervjun tog mycket längre än beräknat. Det blir lätt så när Viktor Matsenius pratar innebandy. Men det är inte bara negativt att klockan hann rinna iväg.
– Nu hade du tur Nova. Nu tog det så lång tid så jag inte hinner laga mat. Är det okej om vi åker och handlar mat? frågar Matsenius.
– Ja, blir det jublande svaret från köket.