Storvreta lever. I allra högsta grad. Och semifinalserien lever likaså. Åtminstone ett tag till.
Men det var som att när de flesta fått för sig att säsongen skulle ta slut som Storvreta verkligen bestämt sig för att visa motsatsen.
En tidigare guldtränare i Storvreta form av Thomas Brottman (som senare blev mer långlivad och mer framgångsrik i Falun) var där. En annan guldmakare i form av Stefan Forsman (som överklagade ett årsmötesbeslut i sin tidigare klubb och som senare skrev på för rivalen Sirius) likaså. Huruvida de var på plats i hopp om att se hemmalaget bli utslaget eller inte låter jag vara osagt men de var i alla fall där.
På läktarna satt också drygt 2 000 till som fick se något de inte sett på ett bra tag; Storvreta besegra Falun. Fram till den här måndagskvällen hade det gått 14 långa månader från att det senast skedde under ordinarie tid i tävlingssammanhang.
Och det vore väl attans om det inte gått när Viktor Klintsten stod för en smått magisk prestation. Nu vet jag att han är extremt självkritisk och säkert tycker att han kunde ha tagit Simon Bergs skott vid första stolpen som betydde reducering till 3–2 men vi andra gapade stort och imponerades under 60 strålande målvaktsminuter. Storvretaveteranen mellan stolparna var fullständigt lysande. Som mest minns jag en svettig räddning på Alexander Galante Carlström i ett viktigt skede i matchen när Storvreta snabbt tappat 3–1 till 3–3. Men de vassa och viktiga räddningarna var många.
Att det betydde mycket för Storvreta gick att se tidigt i den här matchen.
Viljan och energin gick plötsligt i takt.
De röda spelarna gick plus när det kommer till närkamps- och duellspel.
När misstag kom fanns det allt som oftast en lagkamrat på rätt plats för att ge understöd.
Storvreta var inte redo att bli uträknat eller utslaget. Inte den här kvällen. Den saken var klar.
Vad betyder då den här segern för Storvreta?
Inte särskilt mycket mer än att man fortfarande är vid liv. Att man fortfarande har chansen. Och att vi åker till Falun på onsdag för att följa fortsättningen.
Nära-döden-upplevelsen är inte över än men som ni vet är ju inget över förrän den där feta damen sjungit.
Om den gör det på onsdag eller senare eller inte alls återstår att se.