Vi hade väntat på en svensk blågul VM-guldhjälte i sju långa år. Det känns som evigheter sedan Henrik Stenberg sköt hem guldet till Sverige i Scandinavium 2014. Sedan dess har det varit någon form av ökenvandring för nationen som uppfann innebandysporten. Det låter inte så mycket med två raka finalförluster men om vi tänker på det över tid, att Finland vann fyra av de sex mästerskap som fram tills nu spelats sedan 2008, kan vi prata om en dominans för grannlandet.
Det kan vi nu lägga bakom oss.
Det var nu, inför ett mäktigt publikttryck i Hartwall Arena, som Sverige plötsligt iklädde sig Finlands roll med att vara som bäst när det gäller som mest. Att förlora en gruppspelsmatch mor ärkerivalen för att sedan leverera på topp i det som betyder något har varit Finlands styrka. De har haft en mentalt övertag.
Thomas Brottmans – och såklart även Niklas Nordéns – intåg som ledare har ändrat på det tror jag. Brottman är en vinnare ut i fingerspetsarna. Det har han visat i Storvreta och framför allt i Falun och med honom i omklädningsrummet och på bänken har spelarna tillförts det där lilla extra.
Det gjordes många rätt i coachningen och under resans gång hittades tydliga roller till alla i truppen. "Vilddjuren" Jesper Sankell och Kevin Haglund i tredjeformationen sprang på allt och körde över motståndare om det behövdes. Så länge det behövdes. Därutöver var det tydliga Falun- och Storvretablock med spelare med bästa kännedom om varandra. De satsade på rätt målvakt i de viktigaste matcherna i form av Jonathan Edling som var fantastisk i såväl semi som final. Casper Backby var inte med från start i guldmatchen men fick komma in och tillhörde Sveriges absolut bästa spelare. För att nämna några saker.
Under VM-veckan har jag hört experter, som Mattias Samuelsson (lysande i sin nya tv-roll för övrigt), prata om vikten av att svenska spelare vågar utmana. Bäst i utmanarkategorin har tidigare Storvretaspelaren Hampus Ahrén varit. Men Tobias Gustafsson stod just för ett eget genombrott när han tryckte sig fram på högerkanten så att Peter Kotilainen föll i golvet innan han bara skulle trycka in bollen i nät. Den här kvällen i Hartwall Arena var det Gustafsson som tog på sig "Henke" Stenberg-rollen när det som mest behövdes och nu är han äntligen världmästare på sitt tredje försök.