Gabriel Oredsson spelade bandy som ung men lockades över till innebandyn som han vägrar att sluta med trots att han hunnit fylla 41 år. Bilden till höger togs för 16 år sedan efter ett mål för Storvreta.
Åren till då han var med och vann SM-guld med Storvreta en gång i tiden börjar bli rätt många nu. Det första var det historiska 2010 för att sedan varva ned.
– Jag blev lärare och kände mig ganska nöjd med att avsluta med ett SM-guld, säger han.
Efter att ha varvat ned med kombinerat spel i Uppsala IBK och FBC Uppsala varvade han upp igen. Dåvarande Storvretatränaren Thomas Brottman lockade Oredsson tillbaka och 2012 vann han SM för andra gången.
Därefter har han närmast uteslutande hållit till i division I med Hagunda och Uppsala Teknologer. De sistnämnda gick den här säsongen in i Vaksala och för de gulsvarta gjorde 41-åringen sina två första mål för säsongen i bortasegern över Sandviken i söndags.
Den matchen visade sig vara hans 500:e registrerade match i statistiken.
– Det har blivit några år. Innebandy är för roligt för att sluta. Jag känner ändå att jag har en kropp och en fysik som håller hyfsat jämna steg med dagens ungdomar. Och det passar bra med två träningar i veckan plus match. Man kan köra ett tredje men frivilligt. Jag försöker hinna med och gymma och köra nåt löppass.
De där löppassen kan vara på mellan två och tre timmar men det är ännu innebandyn som tar mest tid för maratonmannen.
Det finns ingen som tycker det borde räcka nu?
– Jag har en förstående sambo (Johanna) där hemma. Hon tycker väl bara att det är skönt att jag är borta ibland (skratt). Sen har vi båda föräldrar som kan hjälpa till också.
Han har två söner, Oskar 6 år och Olle 9 år, och Gabriel är med och tränar den sistnämnde i innebandy.
Vaksala är just nu hack i häl på serieledande överraskningslaget Alunda i toppen av ettan. På torsdag spelar de derby i IFU mot Björklinge.
– Vi har en ung trupp efter att ha tappat några rutinerade spelare inför säsongen så att ligga med i toppen är bra. Det verkar bli en jämn serie.
Men en rutinerad spelare verkar aldrig lägga av.
– Det är ju svårt, det är för roligt.
Siktar du mot att spela till 50?
– (skratt) Jag tar ett år i taget men man ska aldrig säga aldrig.
Hur är det att vara i samma omklädningsrum med så pass mycket yngre?
– Jag kanske inte hänger med i snacket om studentlivet men har ju nån till pappa i laget, som "Putte" Jansson (33 år) och vi kan snacka blöjbyten.
Vänsterforwarden säger sig ha blivit mer defensiv än tidigare. Kanske spelar han lite smartare och "står mer rätt". Men snabbheten han alltid haft består, i alla fall hyfsat.
– Jag blir inte omsprungen och rundad alltför många gånger.