Ganska exakt sju veckor har gått sedan Mika Kohonens högra hälsena gick av. Fyra dagar senare opererades han och nu är frågan om han åter kommer spela innebandy på elitnivå. Han vet inte i själv. Rehabiliteringen väntas bli lång. Orkar han? Det fanns en förhoppning om spel i hemma-VM i december. Tiden att bli först hel, och sedan hinna komma på rätt fysisk nivå, är knapp. Och som han säger, han tvingas börja från noll igen.
– Realiteten slog hårt i ansiktet. I början var det väldigt orealistiskt, jag fattade ingenting. Jag tror att det är sex månader innan jag får börja träna på riktigt. Sedan har jag ju artros i höger knä, är 42 år och har inte så många år kvar i kroppen. Det är bråttom till VM i december. Jag får ta ett beslut de närmaste månaderna, säger han om skadan och den egna karriären, berättar Kohonen, dagen efter hemkomsten från Finland.
Inte bara kroppen tog stryk, utan även det mentala.
– Säsongen tog slut för tidigt och jag hamnade i en svacka. Jag har simmat på djupt vatten, jag var nere ju. Alla idrottare går igenom sånt efter en stor skada, berättar Kohonen.
Men nu får han annat att tänka på, vilket han säger är perfekt. Han har familjen nära och slängs inom kort in i hetluften i superligan med Storvreta i sin nya roll som assisterande tränare. För så blev det även om han tänkte annat om resten av den här säsongen från första början.
– Jag sa först till Storvreta att jag skulle slutföra säsongen med Happee (trots att han var skadad) men att vara pappa kommer först och att vara hejarklack kommer sen. Jag tror att jag kommer att kunna hjälpa till i den här rollen och egoistiskt tror jag det är bra för mig att ha ett syfte och få vara med laget och jobba mot ett mål.
En "win-win" för båda parter alltså.
Han skulle kunna halta fram med smärta men har kryckor till hjälp. De följer nog med på måndag när tränarkarriären inleds. Då håller han och Kristofer Widlundh i sin första träning tillsammans i Storvreta. Det var några år sedan Kohonen var i klubben men han har god koll på spelarmaterialet. Många har han spelat med och övriga har han mött. Så sent som i augusti spelade Happee träningsmatcher mot Storvreta.
– Jag ser inget som hindrar oss under våren men vi behöver lite stabilitet, och kvalitet i vardagen. Jag tror att jag kan hjälpa enskilda spelare och femmor i olika situationer.
Hur han kommer vara som ledare vet han inte än mer än att han kommer att vara sig själv. Säkert tar han med sig lite kunskap från tränare han haft under karriären.
– Man kan ta med någonting från alla man har haft även om det inte klickat. Men jag har min egen syn på saker och kan inte vara någon annan. Nykky (Petteri) är komplett. Han har både idrottsdelen och hjärndelen, det menatala. Han är på sin egen nivå. "Brolle" (Thomas Brottman) är kanske den bäste spelare jag spelat med och som tränare har han sina styrkor.
Vad tänker du om att du fick gå från klubben för fem år sedan. Sitter det någon tagg kvar?
– Jag har varit och tittar på matcher i Storvretatröja och relationen har inte förändrats. Det var idrottsliga beslut och det går inte alltid som på filmerna.Alla har sin stolthet och vill bli behandlad på rätt sätt. Det var speciellt och känsligt. Men jag har inte slutat säga, efter den dagen, att klubben är en stor del av mig och familjen.