För första gången på oerhört länge går Storvreta in i ett slutspel som en underdog. Laget hade chansen att säkra en andraplats med allt vad det hade inneburit – men det blev platt fall.
Det var länge sedan jag såg ett så tamt Storvreta i en så viktig match.
Faktum är att Linköping inte hade några större problem med att vinna. Det var bara under de sista fem eller sex minuterna som blev det något som i alla fall kunde liknas vid ett tryck från Storvretas sida, men inte ens då imponerade laget.
Det var mycket spel på utsidan när Storvreta försökte anfalla. Passningsspelet gick för långsamt och Linköpingsspelarna hann alltid med att täcka skotten – ja, nästan alltid i alla fall. Till råga på allt var försvarsspelet stundtals under all kritik, som exempelvis när Simon Palmén lekande lätt sprang igenom i den andra perioden, dock utan att göra mål den gången.
Att Storvreta var dåligt i den här så viktiga matchen behöver inte påpekas för spelarna i laget – det är alla medvetna om.
Det mest intressanta nu är hur Storvreta tar sig an slutspelet. Jag ska inte säga att laget är nederlagstippat i kvartsfinalserien mot Linköping men Tobias Gustafsson och de andra spelarna måste prestera mycket bättre än i lördagens match. Annars blir det respass innan det roliga ens hunnit börja.
Vinner Storvreta kvartsfinalen blir det nog semifinal mot Falun i bäst av sju matcher. Smaka på den!