Att vinna SM-guld är det största och svåraste klubblagspriset som går att vinna. Men Europacupen visade sig inte bli någon enkel sak det heller. Men till slut så stod Storvreta som mästare där också. Och glädjen gick inte att ta miste på.
Efter jubel i samband med pokalutdelningen ute på planen och tillhörande lagfotografering och konfettiregn ökade firandet i styrka när Storvreta tog sin i omklädningsrummet.
Inte minst när styrelsens representant på plats, Alf Berggren, tackade för insatsen och delade ut champagneflaskor som belöning.
– Det här är jättestort. Vi är bäst i Europa. Att vinna en gång (SM-guldet, reds anm) är ingen gång men att vinna två, då visar man att man är bäst, säger Berggren till UNT medan det sprutades hej vilt med flaskorna.
Vad betyder det här för klubben?
– Det här ökar marknadsvärdet. Det är inget snack om saken, säger Berggren.
Guldhjältarna var många men det var, som vanligt, några som stack ut lite extra. Och föga överraskande hette de Henrik Stenberg, Mika Kohonen och Hannes Öhman. Storvretas superkedja ordnade fem av sex mål.
Efter att Joel Kanebjörk inlett målskyttet redan efter 47 sekunder var det superkedjans kväll. Stenberg gjorde 2–0 bara minuten senare på passning från Mika Kohonen.
Vitkovice kom tillbaka och både reducerade och kvitterade i den första perioden innan det åter var dags för Stenberg att näta. Öhman spelade fri kedjekompisen som gjorde en snabb dragning och enkelt satte 3–2. Efter ny tjeckisk kvittering kom matchens läckraste mål då Kohonen klippte in 4–3 med en backhandvolley i nättaket.
Tjeckerna bjöd hårt motstånd, men i den sista perioden visade Storvreta med eftertryck vilka som var bäst. Stenberg spelade fram Öhman till 5–3 innan Öhman slog den avgörande passningen till Kohonens 6–3.
Viktor Klintsten bidrog han också genom att ta en straff med fyra minuter kvar.
– Det här är ju som fotbollens Champions League så det var kul att få komma hit och visa vad vi kan. Och lagen vi möter är inte dåliga, säger Stenberg.
Trots att Storvretas flyg gick hem tidigt på söndagsmorgonen och tiden till firande skulle bli knappt var spelarna fast beslutsamma om att så skulle ske – och det rejält.
– Ja, herregud. Vi åker ju inte förrän sju, säger Stenberg och ler.
Det är klart. Man vet inte när man vinner Europacupen nästa gång.