Vid sidan av sitt uppdrag i Storvreta har Kohonen också haft en ledarroll i det finska landslaget.
Han har varit assisterande tränare i nästan två och ett halvt år, först ett tag till Kristofer Widlundh efter att Andreas Harnesk fått sparken och sedan två raka säsonger till Oscar Lundin. Lundin hade ett år kvar på sitt kontrakt som huvudtränare men ett skifte gjordes i våras. Lundin fick ansvar för individuell utveckling och Kohonen tog över huvudansvaret.
– Skillnaden blir att det tar ännu mera tid. Det är inte bara själva spelet, det är planering och det är samtal. Jag är fullt medveten om att jag bär sista ansvaret men vi kommer använda allas styrkor och vara som ett team. Jag vill lyssna av med spelarna och de andra tränarna men tar man det här jobbet så står man för någonting. Vi ska behålla kulturen i Storvreta men sätta en prägel tillsammans.
Det har nu gått ett och ett halvt år sedan att han lämnade det definitiv beskedet om att han gav upp spelarkarriären som 43-åring. Skadorna gick inte att reparera längre.
– Jag hade inte bråttom att bli huvudtränare utan tackade nej två gånger till Storvreta men när jag väl tog beslutet att sluta spela sa jag att jag inte ville vara tvåa i evigheter. Det kom från Oscar att det skulle bli en förändring och nu blev det så och det är inget fel med det, säger han när han sitter ned med UNT:s reporter före ett träningspass i IFU Arena under premiärveckan.
Att prata kontraktslängd och framtid är inte Mika särskilt intresserad av. Det är här och nu som gäller och han är fullt införstådd med att det inte alltid blir som planerat.
– Det finns två typer av tränare, de som fått sparken och de som kommer att få sparken. Så länge min nyckel funkar i den där dörren kommer jag göra vad jag kan, säger han och pekar på dörren till omklädningsrummet.
– Det finns inga garantier. Jag försöker göra den här rollen så bra som möjligt. Det är stort och ärofyllt.
Hur är du som tränare?
– Jag tror att killarna tycker att jag är lite rakare och tydligare än vad de haft tidigare. Man kan inte vara någon annan än vad man är, jag är en introvert som kan vara social. Och jag är ju ingen idiot som har piska och bara styr. Jag försöker se varje kille som människa och försöker vara så rättvis som möjligt.
Finländaren pratar om roller och kemi i gruppen och om vikten av att alla ska våga vara sig själva, på och utanför planen. Att känna trygghet är viktigt. Samtidigt är det elitnivå vilket innebär att kravbilden är hög. De ska kunna ställa höga krav på varandra.
– Vi har regler i Storvreta, värderingar och sådär. Det är viktigt att spelarna är precis som de är och att de har respekt för varandra. Att bara prata känslor och gulle-gull kommer inte ta oss någonstans, och inte det andra alternativet heller. Om rösten måste höjas så kommer den höjas.
Går det på ett enkelt sätt att beskriva hur Storvreta ska spela?
– Kontrollerat aktivt. Vi ska kontrollera matchtempot, det är vi som bestämmer med och utan boll. Vi har pratat mycket om att försvara. Jag vill att vi gör mål men först försvar. Jobbet först, sen det roliga. Jag är minst orolig för att vi inte gör mål, säger han och det är lätt att förstå med tanke på att Storvretas målproduktion i de fyra försäsongsmatcherna landat på 10, 9, 9 och 15!
– Vi ska lära oss att försvara tillsammans, utan det blir det inga pokaler. Det ska finnas en mångsidighet i spelet, att bara ha en rymt blir för lättläst.
Falun har sprungit om Storvreta när det gäller att vara vinstrikaste förening. Falun, som med eftertryck skickade ut Uppsalaklubben ur slutspelet i semifinalen i våras, lär ses som favoriter av de flesta även denna säsong. Kanske är Storvreta inte "given" tvåa heller. Konkurrensen hårdnar hela tiden.
– Det jag märkt är att den mentala styrkan inte funnits där, säger Kohonen och pratar om det lag han nu basar över.
När det var en äldre och mer rutinerad trupp har mycket av den fysiska statusen handlat om att upprätthålla och förfina säger han. Över tid har lagbygget förändrats rejält. Generationsväxlingen har varit tydlig. Spelare som Mattias Samuelsson, Henrik Stenberg, Robin Nilsberth, Victor Andersson och Viktor Klintsten finns inte kvar.
– Det är en yngre trupp med mindre erfarenhet av de stora matcherna. Då hänger det på det fysiska. De unga måste gasa och vi har ökat träningsmängden lite grann. Det var viktigt för mig, Jonas (fystränaren Anshelm) och staben. Vi vill sätta en ny kravbild; öka mängden och kolla var gränserna går.
Mentala styrkan har saknats och du pratar om att öka träningen. Har Storvreta tappat?
– Tappat är lite fel ord. Förändrats är mer rätt ord. Det är fortfarande världsklass när det tävlas men det mentala är så otroligt viktigt på elitnivå. I de stora matcherna är det så små marginaler.
Kohonen pratar om att spelarna "slagit sönder sina egna gränser på fystesterna" så när det gäller den biten så verkar bättring vara på gång.
Kohonens Storvreta har bara haft två träningsmatcher och två cupmatcher inför söndagens premiär. Samtliga har slutat i klara segrar.
Att det finns massor av kvalitet i Storvreta vet alla men till numerären är truppen mindre än många tidigare säsonger. "Bara" två målvakter och 17 utespelare står under kontrakt. Dessutom har Rasmus Sundstedt kunnat medverka i en halv match så här långt.
– Vi har ju JAS-laget också. Och Emil Mattsson (född 2005) kommer att vara med oss under majoriteten av träningarna. Vi är sårbara för skador men sen går det (liten trupp) att använda det som en styrka. Vi är en tajt grupp. Och vi kan inte lipa för att vi är få. Vi ska inte tycka synd om oss och jag vet att många i landet inte tycker synd om oss.
Tidigare spelaren Kim Johansson assisterar Mika Kohonen under säsongen.
Är det fel att ens prata guld?
– Nej, men vi behöver inte skrika ut någonting. Och vi kan inte leva på gamla meriter och pokaler. Vi ska jaga. Vi är bättre än vad folk tror, men det är oerhört viktigt att vi har tålamod.
– Det enda intressanta är att Falun är regerande mästare och att alla nu börjar på 0. Storvreta är inte en klubb som bara ska nå kvartsfinal. Vi kan tävla med det här laget och vi kommer att tävla.
Kommer du sakna Sirius i superligan?
– Eh .... (lång tystnad). En gång i tiden tyckte jag att det var roliga matcher. Vi har varit i samma serie men tävlat om olika saker. Jag har personligen inte tyckt illa om Sirius eller att de skulle ut. Jag tror att tre klubbar från Uppsala är för mycket. Jag hoppas att det går bra för Hagunda men i år måste de hoppa med båda fötterna, inte bara med ena.
Storvreta möter Pixbo Wallenstam hemma i IFU Arena söndag 17.00. UNT sänder samtliga SSL-matcher även denna säsong.