Många höjde på ögonbrynen när den finska startuppställningen kom: den kanske störste spelaren genom alla tider fick ta plats på bänken. Petad.
– Det är upp till tränaren, säger Kohonen om att han sidsteppades.
Han fick dock komma in i spel i några byten i matchen och när det skulle listas straffskyttar var Kohonen ett givet finskt namn. Och han var hur kylig som helst när han fintade ned Johan Rehn i det svenska målet och rullade in bollen till finsk ledning.
– Jag hade ju knappt rört bollen på två timmar så jag tänke att jag skulle göra något hyfsat enkelt. Det sitter i ryggmärgen och jag har lärt mig att njuta av såna här lägen, säger Kohonen.
39 år gammal tog han nu sitt tredje VM-guld. Det var belöningen för allt hårt slit att komma tillbaka efter skador och depression.
– Det har krävts ett hårt jobb att ta tillbaka tre år och jag har slitit som ett djur. Och jag kom nästan till den form jag ville vara i, säger han.
Belöningen kom alltså i form av ett VM-guld. Och på prisutdelningen stod lagkaptenen Tatu Väänänen för en fin gest när han lämnade över bucklan till Kohonen för att lyftas.
– Jag känner stolthet. Det fanns vilja och karaktär i laget. Finalen var den klart bästa matchen av oss, säger Kohonen.
Vid nästa VM är han 41 år. Frågan är om han finns med då i den finska laguppställningen?
– Jag ser inget i vår sport som hindrar det bara jag orkar. Så länge jag spelar på högsta nivån så ...