Vaksala SK IBK bedriver flera av sina träningar den nya arenan i Jälla.
På måndagen meddelade Vaksala SK IBK på ett spelar- och föräldramöte att tolv flickor i åldrarna 15 och 16 år inte längre får plats i föreningen då tjejerna anses sakna rätt ambitions- och spelnivå. Klubbens ordförande menar att mötet innehöll en god diskussion där alla lämnade nöjda och glada. Men vissa av spelarnas föräldrar håller inte alls med.
– När vi kommer dit står ledarna och sportchefen och berättar att tjejerna inte håller tillräckligt hög nivå och behöver byta klubb om de vill fortsätta spela, säger en förälder till en av flickorna.
– Min dotter har spelat innebandy i tio år och nu blir hon utslängd från sitt lag och sina kompisar. Vaksala menar att det finns andra klubbar att spela i men det är inte bara att byta lag och komma i ett nytt gäng och träffa nya kompisar. Hon orkar inte börja om från början så nu lägger hon av med innebandy.
Under våren valde Vaksala att dela upp tjejerna födda 2008 och 2009 i två lag. Ett lag med en högre ambitions- och spelnivå som kallas för damjunior och ett lag som kallas damjunior-utveckling.
Men efter att tre spelare lämnat damjuniorerna känner föreningen inte att man har tillräckligt med spelare för att bedriva verksamhet för två lag. Så vissa spelare i utvecklingslaget får ta steget uppåt medan tolv spelare tvingas söka sig vidare till andra klubbar.
– Hela agerandet går stick i stäv med ungdomsidrottens målsättning och värderingar. Att rakt ut säga till tonårstjejer att de inte håller nivån är ju konstigt. Idrottssverige pratar om att vi tappar ungdomar, framför allt tjejer, i den här åldern. Men när klubbar agerar på det här sättet så är det inte så konstigt.
– Under mötet sa en av tjejerna att de inte ens fått chansen att visa att de vill fortsätta med innebandyn. Det har inte kommit någon som helst förvarning till oss föräldrar eller till spelarna att det här skulle kunna hända, utan föreningen har beslutat det här utan att prata med spelarna eller oss.
Dagen efter mötet fick spelarna ett sms från föreningen där de ombads lämna tillbaka matchkläderna.
En föräldrar säger att det likt alla lag finns nivåskillnad på spelarna, men hen menar samtidigt att skillnaden inte är så stor att spelarna som nu blir uteslutna skulle förstöra utvecklingen för hela laget.
– Det här laget som ska "satsa" har förlorat varenda match i serien. Den senaste matchen förlorade man med 12-0, så tjejerna känner ju att det inte är så stor skillnad mellan det satsade laget och dem själva. Utifrån känns det konstigt att de inte ens är tillräckligt bra för att träna med laget.
Tolv spelare tvingas bort från Vaksalas damjuniorer.
Spelaren på bilden har inget med händelsen att göra.
I föreningens verksamhetsplan går det att läsa att "Föreningens verksamhetsidé och mål är att få med så många som möjligt, så länge som möjligt, i en så bra verksamhet som möjligt" samt att "Vi ska utvecklas i ett klimat där både lagets och den enskilda individens utveckling är i fokus och där resultat är sekundära".
– Det känns så fel att man som klubb säger en sak och sedan agerar på ett helt annat sätt. Jag vet inte om någon av tjejerna fortfarande skulle vilja fortsätta spela i laget efter att ha fått höra av sina egna tränarna att man är för dålig, men klubbens agerande måste uppmärksammas. Det är inte okej.
David Eriksson är sportchef i Vaksala SK IBK.
Klubbens sportchef David Eriksson säger att han lider med spelarna som inte får plats i laget, men han menar samtidigt att klubben inte kan agera på något annat sätt.
– Det är inget besked man vill ge någon. Efter mötet var flera ledare så ledsna att det grät, det är ju ingen som tycker att det här är roligt, berättar han.
– Men vi känner inte att vi tvingar tjejerna att sluta, utan vi har hört oss för bland andra klubbar för att se om tjejerna får plats där. För oss är det oväsentligt om de spelar med Vaksala eller någon annan klubb. Vi vill att de fortsätter spela, men tyvärr går det inte i Vaksala.
Eriksson menar att klubben alltid försökt erbjuda spelare ett lag som passar deras ambitionsnivå.
– Om vi inte velat ge de här spelarna en miljö att spela i så hade vi inte under våren tagit beslut om att ha två olika lag, utan då hade vi satsat på ett lag och de här spelarna hade fått se sig om efter andra klubbar där och då. Vi ville ha båda grupperna rullande, men det blev inte som vi hoppats, säger han.
Sportchefen menar att Vaksala gjort allt de kunnat för att fortsätta bedriva verksamheter på olika nivåer.
Sportchefen berättar att tjejerna nu nått den nivå där man enligt Svensk Innebandys utvecklingsmodell ska "träna för att tävla".
– Det är stor skillnad i kunnande och ambitionsnivå på spelare och det går inte att bedriva en verksamhet där man både har spelare som satsar och andra som spelar för att det är kul. Det är en för stor nivåskillnad.
– Vissa spelare har haft en låg träningsnärvaro, vi pratar under 60 procent, och då går det inte att ha alla spelare i samma lag.
Även om några av spelarna enligt Eriksson haft en låg träningsnärvaro så ligger problematiken i att föreningen tvingads slå ihop damjuniorerna med utvecklingslaget. Men Eriksson menar att det beror på att en annan Uppsalaklubb inte respekterat och följt den överenskommelsen som finns mellan de lokala lagen.
– De här tre spelarna som försvann förvarnade oss inte, utan helt plötsligt så skulle de byta klubb. Det finns egentligen en överenskommelse mellan klubbar om att man ska informera varandra om någon spelare är och provspelar, men vi fick ingen info om det här innan spelarna bestämt sig för att lämna. Det var droppen som fick bägaren att rinna över.
Men om konsekvensen skulle bli att ni fick lägga ner ett helt lag, gick det inte att stoppa de här spelarna från att byta klubb då?
– Dels vill vi inte stoppa någon, och de här spelarna ville lämna och det hade inte varit populärt att stoppa dem.
Så i stället för att säga nej till övergångarna och uppröra tre spelare, som ändå inte vill vara i klubben, tvingas nu tolv spelare som vill vara i klubben bort från den.
– Hade vi sagt nej till de här tre spelarna så hade de förmodligen slutat och då hade vi hamnat i samma läge ändå, säger Eriksson och fortsätter:
– Vi kan inte lyfta upp alla spelarna till Damjuniorerna för det hade blivit en för stor nivåskillnad och det hade inte varit utvecklade för någon. Det är inte längre hållbart och då ser vi att den bästa chansen för de här tjejerna att fortsätta spela innebandy är att göra det i en annan klubb.