Storvretamålvakten hade en blytung höst förra året. Han bytte till och med ut sig själv någon gång. Så besviken var han på sin egen insats. Landslaget var inte att tänka på.
Var Klintsten, killen med nummer 80 på ryggen, på väg att ta slut?
Svaret efter premiären mot Falun är ett klockrent nej. Klintsten gjorde massor av kanonräddningar. Nu var Faluns Johan Rehn minst lika bra, så det blev en liten målvaktsmatch i finalreprisen inför över 2 000 åskådare.
– Jag är jättenöjd med min egen insats, men att vi tappade ledningen i slutsekunderna, det är svårt att ta ...
Kvitteringen kom i spel sex mot fem. Ett avslut från ganska nära håll av Emil Johansson.
Klintsten var rejält förbannad efteråt. Någon vattenflaska åkte i golvet och en handduk som kastades. Det blev "bara" två poäng för Storvreta och det kändes som en förlust för Storvretamålisen.
– Jag skulle ha tagit det där skottet, säger han om Johanssons 3-3-kasse.
En tavla alltså?
– Det vill jag väl inte säga. Ibland så går de där skotten in och ibland inte.
Men Klintstens form verkar det inte vara något fel på. Kan han rentav vara på väg mot sitt livs form nu på "äldre dagar" – rentav landslaget igen?
– Det är som Rudd (Alexander, lagkompisen) har sagt, att förra säsongen var jag inte superbra, men nu ... Men mitt livs form, det vet jag inte. Jag är Viktor Klintsten och jobbar alltid för att vara bäst. Det där snacket om livs form och landslaget är jag för gammal för!