När Storvreta bärgade sitt SM-guld i Globen förra våren fick inte Kim Johansson vara med annat än på bänken. Den petningen gjorde att han valde att satsa ytterligare en säsong. Drömmen är nu att få vara med och ta guld på planen.
Och som han visade sin hunger mot Täby.
Efter mindre än en kvart ledde Storvreta med 3–0 och Kim Johansson hade varit inblandad i alla tre målen.
– Då var man i ett stim, säger Johansson och ler om den inledande perioden.
Ledningsmålet kom redan efter 4.33. Efter att Caperiotäbys Rasmus Sundstedt tappat boll högt upp i planen sög Johansson åt sig den, lurade en motståndarback och serverade Fredrik Holtz, som inte gjorde något misstag.
Johansson använder hockeyspråk när han efteråt talar om förarbetet.
– Jag gick förbi (Mattias) Mikulski och lade bollen mellan klubba och skridsko, säger han.
11.03 var det dags för nästa Johansson-assist. Holtz spelade rakt över banan till Johansson, som direktpassade diagonalt till tredje länken i kedjan, Joel Kanebjörk, som stod på bortre stolpen och fick öppet mål.
Johansson var inblandad i nästan allt offensivt för hemmalaget i inledningen på matchen och efter 14.40 var det hans tur att bli målskytt.
– Deras högerback skulle spela vänsterbacken, jag bröt, tog två tre steg framåt och hann inte tänka så mycket, säger ”Kimmen” om målet.
Alltså tre poäng på tio minuter speltid.
En kanonstart på matchen och en kanonstart på slutspelet för högerforwarden.
– Fantastiskt bra!, berömmer tränaren Jonas Pettersson.
Hur har ni resonerat om Kim under säsongen?
– Han hade en brytpunkt under säsongen när han själv bestämde sig för att kriga. Han har inte haft det rätt flytet och har blivit rundslängd i laget. Ett tag har var han bänkad, sedan var han i första och i tredje och nu i andra. Ingen är gladare än mig och ”Brolle” (coachkollegan Thomas Brottman) att han börjat leverera. Det är en bra kille och jag unnar honom att få vara med och vinna i ett slutspel, säger Pettersson.
Men det var inte bara Kim Johansson som var bra den här matchen. Försvarsspelet var stabilt rakt igenom och som siste utpost storspelade Viktor Klintsten i Storvretamålet.
Storvreta satt i förarsätet stora delar av matchen, men höll faktiskt på att tappa matchen ett tag i andra. Under den perioden kom två bortamål och det fanns bud på mer.
– De fick ett mål och direkt fick de energi, säger Pettersson.
I den tredje perioden tog Storvreta tillbaka taktpinnen och man borde ha gjort några ytterligare mål.
– I sista visade vi ett fantastiskt bra kroppsspråk och ville något med varje situation. Det här var en start vi ville ha, säger Petterson.