För bara någon vecka sedan satt jag iu IFU Arena och såg Storvreta ha fullt sjå med att besegra ett taggat Linköping. Som vanligt satt en av de största spelarna på bänken – oförmögen att spela. Albin Sjögrens mystiska skada stoppade honom.
I en krönika dömde jag ut Storvreta utan Sjögren. Chanslöst i en semifinal mot Växjö. Typ så.
När uppvärmningen började i tisdagens första semifinalmatch var Sjögren med på uppvärmningen, men det betydde ingenting. Han värmde upp förra gången också, och gången före det. Han har "lurat" oss många gånger.
Det var då jag började fundera över hur jag skulle agera om Storvreta skulle vinna utan Sjögren – jag som så tvärsäkert sagt att laget är utan chans utan spelaren med nummer 22 på tröjan.
Nu får vi aldrig veta svaret eftersom Storvreta vann (8–5) – med Albin Sjögren på planen, och jag kunde dra en suck av lättnad.
Han har inte spelat en enda sekund i slutspelet och måste rimligen ha känt sig lite rostig, men det gick inte lång tid förrän han var med i poängprotokollet, som vanligt. Jag har sett honom bättre, det måste sägas, men hans blotta närvaro ska verkligen inte underskattas. Sjögren kräver bevakning och det ger utrymme för andra spelare.
Jag fick alltså rätt ändå, att Storvreta vinner med Sjögren. Men å andra sidan har matchserien vara börjat. Jag blir inte förvånad om det blir sju matcher, fast med Storvreta som segrare förstås.