Spelarna på bänken måste sitta på sina stolar. Att stå är inte längre tillåtet. Dessutom får inte coacherna stå framför "bänken" – om det inte är match i Umeå, som i premiären på söndagen. Där finns det nämligen inte plats bakom bänken.
Jag medger att det såg prydligt ut när Storvreta mötte Dalen.
Där satt spelarna som lydiga skolpojkar på sina stolar. Men det är ingen lågstadieklass det handlar om, det är elitidrott där känslorna är en stor del av spelet. Att då tvingas sitta på sin stol är i min värld mycket märkligt.
Anledningen till de nya reglerna är att dessa ska "lugna ned det hetsiga klimat" som råder vid avbytarbänkarna och att publikens sikt inte skymmas av stående spelare.
Jag kan köpa att spelare och coacher inte får stå med en fot på sargen, som faktiskt är vanligt förekommande bland tränare. Sargen är så att säga en del av spelplanen och den ska inte beträdas av obehöriga.
Svenska Innebandyförbundet jämför gärna med fotboll och handboll där det finns regler för avbytarna. Men i fotboll är det inte flygande byten, och i handboll byter man inte hela femmor som i innebandy. Nej, jag tycker att innebandyns nya regler är lite löjliga.
Däremot kan det finnas en annan aspekt: Spelarna får mer vila när de sitter. Jag vet att hockeyns Marcus Ragnarsson förordade att hans spelare skulle sitta i båset just av den anledningen. Det svåra för domarna under en innebandymatch är att hålla koll: "stod hen upp nu?"