Storvreta drog igång semifinalen på allvar i förra matchens tredjeperiod. Det är det bästa jag sett laget prestera så här långt. Nu hade Växjö bestämt sig för att haka på och plötsligt blev det fart och närkamper i spelet. Mer underhållande för publiken men tydligen inget vinnande recept för Storvreta den här kvällen. Hemmalaget, med ryggen mot väggen, var mest redo för strid och vann rättvist.
Storvreta kändes ovanligt blekt. De arbetade sig förvisso in i matchen och tvåmålsunderläget inför slutperioden kändes inte omöjligt. De för dagen vitklädda började där också så sakteliga att massera sin motståndare. Men skotten gick inte igenom hemmalagets försvarsmur.
Det var liksom alltid någon i vägen.
Det är inget konstigt att Storvreta förlorade den här matchen. Det hade varit konstigare om Växjö inte lyckats vinna en enda semifinal.
Nu vann de för att de var riktigt bra men också för att många spelare i motståndarlaget var rätt kalla. Målvakten Måns Parsjö höll dock laget kvar i matchen vid flera tillfällen och ska inte lastas för förlusten.
"Draget" att placera de högerfattade Gabriel Kohonen och Filip Eriksson i samma kedja igen till en början tycker jag inte föll väl ut den här gången även om tränare Mika Kohonen ansåg att just den förändringen var stor del i grunden till vändningen senast. Antalet bolltoucher på Eriksson blev få. Man gjorde senare rätt i att sära på dem och gör bäst i att de får operera i varsin formation i nästa match på torsdag. Tycker jag.
Om nu Storvreta ändå tar sig till finalen, vilket fortfarande är det högst troliga, väntar kanske inte denna gång Falun på den andra sidan utan Pixbo. De polkagrisrandiga hade en gång i tiden ryktet av sig att vara en riktigt bra serielag men att oftast misslyckas i slutspel. Den tiden är förbi. Minns att de hade 3–3 i matcher mot Falun i fjol och redan då var nära att nypa en finalplats. Tidigare under säsongen besegrade de Falun i finalen av Svenska cupen och nu har de 3–1 i matcher i SM-semin mot dalmasarna.
Hur har de kunnat bli så bra undrar en del har jag hört. De har successivt byggt underifrån. Det är bara ett par år sedan jag såg deras juniorer bli svenska mästare i IFU Arena efter att ha besegrat "dopade" Rig Umeå (riksinnebandygymnasiet) med nuvarande Storvreattrion Gabriel Kohonen, Sakarias Ulriksson och Oscar Magnusson Lindholm i laget.