I ett totalrenoverat parhus på två våningar bor FBC Uppsalas tränare Viktor Matsenius tillsammans med familjen. Trädgården är överfull med bollar i alla dess former och man får tidigt känslan att familjen Matsenius andas idrott. Inne i vardagsrummet sitter barnen Nova, 7 och Milo, 4 och svalkar sig med varsitt glas o’boy framför en film på läsplattan.
Viktors idrottsintresse tog fäste i slutet på 80-talet via bandyspel i SK Vide och fotboll med Danmarks IF. Innebandy blev det först några år senare och den startade även den i Danmarks IF:s regi.
– Jag tröttnade på fotbollen och kände att jag ville göra något annat. Med bandylaget så tränade vi en del innebandy under sommarhalvåret och i och med att vintrarna blev allt mildare blev steget naturligt att spela innebandy fullt ut.
Med några år som spelare i den högsta serien i ryggsäcken stack Viktor Matsenius iväg till Schweiz för spel med Grasshoppers och Rychenberg Winterthur under två säsongers tid. Matsenius hade studerat färdigt och året var 1997.
– Det var inte samma pengar som Kim Nilsson tjänar nu men man kunde överleva, och lite till…
Efter tiden i Schweiz följdes ett par år med olika tränaruppdrag i Växjö, Warberg och Tyresö innan Matsenius återigen var tillbaka i Uppsala-innebandyn när han tillsammans med Mathias Östlund tog över Sirius. Där blev de dock inte långvariga utan fick lämna redan efter sex månader.
Vad var det som hände?
– Det vi ville göra då är det som David (Ahlmark) gör nu. Vi ville föryngra truppen men jag tror det var fel tid att försöka genomföra det just då. Sirius gick ut med målsättningen att nå slutspel och jag tror ledningen fick lite panik och inte riktigt visste hur de skulle lösa det. Vi sa att de måste ha tålamod, att det tar tid och någonstans känner jag att jag tagit revansch med FBC Uppsala. Vi hade 14 förluster på de 15 första omgångarna i serien men under våren så var vi ett av de lag som tog allra flest poäng. Vi fick lämna Sirius men jag känner inga ”hard feelings” mot klubben nu, om de lyckas få ihop gruppen ordentligt så tror jag att de kan hamna bland de sex första i serien.
Ett år senare var Matsenius klar för ett nytt lag. Tätt inpå seriestart presenterades han som FBC Uppsalas nya tränare som då spelade i den näst högsta serien, division I.
– Det var en slump egentligen. De hade en tränare klar som blev tvungen att hoppa av och då ringde Per Widén från sportgruppen mig och jag fick en bra helhetslösning och går in på mitt tredje år som tränare med kontrakt över ytterligare ett.
FBC Uppsala vann division I helt överlägset och kunde efter ett dramatiskt kvalspel avancera till SSL vilket stod klart efter 3-1 mot Sala Silverstaden den 5 maj 2012. Men trots ett fantastiskt facit i både serien och kvalspelet det året kunde premiärsäsongen av SSL knappast ha börjat sämre. Laget förlorade hela 14 av de 15 första matcherna.
– Jag ringde upp styrelsen och ställde min plats till förfogande men de funderade inte ens på det utan gav beskedet att det inte var aktuellt. De trodde fortfarande stenhårt på det vi gjorde och sedan fick det ju effekt under våren. I år är givetvis målet att gå till slutspel.
Bakom FBC Uppsala håller Storvreta platsen som nummer två på damsidan i distriktet. Och visst välkomnar Matsenius konkurrensen.
– Det gör jag absolut. Dessvärre har det sinat med talang på damsidan jämfört med ett par år sedan. Det finns några enstaka spelare födda 97-98 men den stora talangen finns längre ned, bland årskullen 99-01. Men där måste klubbarna i Uppland bli bättre på att samarbeta. I till exempel Halland finns en tydlig hierarki som föreningarna rättar sig efter. I Uppland ska alla klubbar vara elitlag.
Varför tror du att det ser ut så?
– Jag tycker det finns tre punkter. Dels tar vi upp spelarna för högt för tidigt. Många tjejer ledsnar för att det är bökigt att ta steget vidare i karriären och sedan finns det en hel del föräldrar som lägger sig i spelarnas beslut.
Kvalitetsmässigt menar Matsenius att de bästa spelarna han arbetat med är de i Warberg. Hur ser det ut med de mest talangfulla?
– Jag har aldrig sett en sådan talangfull grupp som den här i FBC Uppsala. De vill det här till 100 % och innebandyn är både prio ett, två och tre för dem.
Hur ser du på framtiden för FBC Uppsala och vad krävs för att de ska bli en maktfaktor i svensk innebandy?
– Om fem år är FBC ett starkt topp fyra-lag. För att ta nästa steg krävs det ekonomi så klart, men IKSU har visat att det kan gå ändå. Visst, deras ekonomi är i balans men de pumpar inte ut en massa pengar. Sedan måste villkoren förbättras så att damerna får träna på samma villkor som herrlagen. Slutligen behöver organisationen växa ytterligare, men FBC har absolut förutsättningarna till det.
Och hur långt fram tittar du för egen del?
– Du menar hur länge jag blir kvar i klubben? Det kan vara två år, det kan vara fem. Det är svårt att säga en tid men jag har inte för avsikt att lämna för ett annat uppdrag utan tar det två år i taget.