Sara Attermo går in på sin tredje säsong för Sirius.
Platsen är Länsförsäkringars Stockholms kontor i Frösunda. Sara Attermo har bytt den blåsvarta matchtröjan mot en blå kavaj. På en whiteboardtavla förklarar hon pensionssystemet för UNT:s reporter och det är med just pensioner som hon jobbar på dagarna där hon hjälper små företag med placeringar. Hennes egen pension dröjer dock. Siriusspelaren är visserligen en av superligans allra mest rutinerade och en av de äldsta spelarna då hon under säsongen fyller 35. Det lyser dock i hennes ögon när den kommande säsongen kommer på tal även om Sirius tippas tillhöra de nedre regionerna av tabellen.
– Det känns alltid kul med en ny säsong och spännande att se var man står. Det är inte helt fel att slå ur underläge och inte ha någon press på sig. Det är klart att vi inte är jättemånga spelare i truppen, men nu har vi lyft några duktiga egna förmågor också. Det som är fördelen med när man är en liten trupp och kan lyfta egna talanger är att de verkligen får en chans att utvecklas, spela sig in i det och växa med uppgiften. Det är väldigt svårt om man aldrig har spelat i superligan att komma in ett lag, träna och bara göra något ströbyte här och där, säger Attermo och fortsätter:
– Jag tror att det är jättemånga som kommer att göra det väldigt bra i SSL, men vi får se när det faller på plats. Tar vi poäng direkt så är det jättebra, men eftersom vi har så många som inte har spelat i superligan förut så tror jag framför allt att vi kommer bli väldigt bra fram mot våren.
Hon började spela innebandy som fyraåring på gatorna hemma i Täby tillsammans med hockeykillarna. I mer organiserad form dröjde det till hon var elva år. Samtidigt var hon en hyfsat lovande talang även i fotboll och mötte tvillingarna Eldebrink i basket.
– Jag tror jag låg på foulbelastning redan efter en halv period och då insåg jag att det inte går att kompensera min längd (163 centimeter) på det sättet.
Är du en bolltalang?
– Bollintresserad. Jag har alltid tyckt om att hålla på med bollar, men det har ju inte varit så att jag bara tagit upp en klubba och varit bra på det. Jag har tyckt att varit så himla kul så jag har stått och nött så många timmar. När jag var liten, även innan jag började spela innebandy, så stod jag i köket och dribblade av stolsbenen eller sköt bollen mot väggen. Jag spontanidrottade säkert åtta, tio timmar per dag och då blir man duktig på det.
Så mer en träningsprodukt?
– Lite så, men däremot började jag träna på det så tidigt så när jag började spela när jag var elva så var det ”oj, vilken talang”. Det var för att jag alltid hade hållit på även om jag inte hade spelat organiserat.
Attermo under SM-finalen 2019 för Täby.
Attermos karriär var länge synonymt med just Täby. Debuten i superligan skedde säsongen 2004/2005 – då var flera av hennes nuvarande lagkamrater inte ens födda.
– Då inser man att jag varit med ett tag.
Vad är din drivkraft i dag?
– Jag tycker att det är jättekul. Det finns ingen skönare känsla än att trycka in en boll i nät och vinna matcher tillsammans. Innebandyn har också blivit en livsstil, det är en väldigt stor del av vem jag är. Det är klart att när innebandyn inte kommer finnas som spelare så måste man kanske hitta en lite ny identitet. Jag hoppas jag ska kunna spela och fungera bra i kroppen den här säsongen, men jag börjar också någonstans inse att jag kanske inte har jättemånga år kvar. Det är bara att titta på körkortet. Kroppen ska ju hålla och ska jag vara på den här nivån så vill jag också kunna prestera. Jag vill inte bara vara med utan jag vill göra skillnad. Så länge jag kan göra det och kroppen håller så kommer jag att köra på.
Finns det en rädsla för att sluta?
– Hade du frågat mig för tre, fyra år sedan så hade jag nog haft den. Någonstans landar man i att kroppen blir äldre och den talar om för en att det inte finns så många säsonger kvar. Då får man ett lugn och har tid att successivt ställa om, planera för vad man ska göra sen. Jag tror det är värre om det bara rycks ifrån en från en dag till en annan. Att man får en skada som man inte kan komma tillbaka från eller att idrotten är hela ens liv.
När hon var 20 år drabbades Sara Attermo av en personlig tragedi då hennes pappa gick bort.
– Det är klart att det var jättetråkigt. Det hade varit kul om han hade fått följa min karriär och det tycker jag är tråkigt. Man älskar sina föräldrar och vill att de ska vara med i ens liv.
Hur tufft var det just eftersom du var så ung?
– Det gick ändå bra. Jag har alltid haft ett skyddsnät och personer omkring mig. Min mamma fanns kvar och någonstans är det så att man kommer överleva sina föräldrar om naturen får ha sin gång. Sedan att det hände tidigare för mig… det var mycket som han inte hann med att göra. Jag tror ändå att någonstans, även om det är superjobbigt, så kommer det att hända alla någon gång om man inte själv går bort väldigt tidigt, tragiskt och ung. Jag fick hantera det tidigare, men det är ändå något som alla ska hantera och gå igenom.
Sara Attermo visar den klassiska pensionspyramiden.
Hon lägger pratar länge och svarar utförligt på varje fråga. Årets säsong blir hennes tredje i Siriuströjan efter ett uppmärksammat uppbrott från moderföreningen som plötsligt inte hade utrymme för Attermos tjänster.
– Jag hade varit i Täby i väldigt många år och jag trodde jag skulle få avsluta min karriär där. Det är så klart speciellt med ens moderklubb, men nu trivs jag väldigt bra i Sirius och jag kommit in bra. Jag såg det kanske inte komma i Täby, men jag tycker att jag är en spelare som har bevisat att jag platsar i SSL. Jag vet inte om min ersättare gjorde det bättre än jag hade gjort, men så är det ibland.
Ni har en tunn trupp och har tappat många tongivande spelare. Hur tror du det kommer att gå för er i år?
– Det är så otroligt svårt att säga. Hela tabellen kommer nog vara jämnare än någonsin. Det känns som att plats sex till fjorton är väldigt jämnt. Thoréngruppen kommer nog att vara i en klass för sig och sedan kommer Pixbo att vara efter. Täby kommer vara starkare än senaste åren, men sedan är det helt öppet. Det kommer bli så otroligt jämnt och det skulle kunna skilja fem, sex poäng mellan slutspel och att åka ut. Det handlar verkligen att ta de här uddamålssegrarna och matcherna som står och väger. Det kan vara skillnaden mellan succé i slutspel eller att kämpa för att hålla sig kvar.
På kvällarna en av nyckelspelarna för Sirius. På dagarna pensionsexpert hos Länsförsäkringar. Sara Attermo kan dock lägga till ytterligare ett specialområde på sitt cv – nämligen det som ”hönsmamma”.
– Jag har en kusin som bor i Knivsta som har höns. Jag tyckte det verkade mysigt så nu har jag sju. De senaste åren har jag reflekterat lite kring beredskap och så. Det finns kanske inte jättemycket beredskapslager och det märkte man inte minst under pandemin. Helt plötsligt fanns det inget toapapper liksom och vad fort det går när folk börjar hamstra.
Är du en ”prepper”?
– Jag är inte en prepper. Jag har inte 500 konserver som står staplade hemma. Däremot att jag kan odla och få ut mat av det. Hönsen ger mig ägg, jag vet hur jag kan skala upp och ha fler höns som ger mig mat. Jag vet hur man tar frön från föregående års skörd för att kunna generera ny. Att ha den kunskapen, jag hoppas jag inte behöver använda det, men man måste kanske vara lite beredd på det oförutsedda. Jag tror inte att det är fel att vara kapabel att klara av det. Man kanske inte bara kan tro att allt kommer lösa sig.
Attermo utvecklar sitt resonemang.
– Det är väl jättebra att vi som är i en arbetsför ålder, friska och starka, om vi kan klara oss själva när det händer någonting desto mer fokus kan samhället lägga på svaga, sjuka, gamla och barn. Det känns som man tar ett ansvar som medmänniska och då säger jag inte att alla måste bo i stuga och ha höns. Att kunna klara sig själv ett tag om man inte kan gå in på Ica och handla exakt när jag vill. Jag fick den här broschyren att man ska kunna klara sig två veckor och det var där det började. Jag började odla lite och sedan insåg jag att det var ganska kul.
Hon har många strängar på sin lyra. Till helgen blir det dock varken fokus på hönsen, odlingen eller pensionerna. Allvaret börjar igen då Sirius ställs mot Karlstad i premiären av superligan. Hur det ska gå? Attermo har sin förhoppning klar.
– Man måste ändå få hoppas och drömma så jag tror vi slutar åtta. Då får vi en slutspelsplats och det vore himla kul att få spela ett slutspel till, säger Sara Attermo.