Tobias Gustafsson jublar i kapp med Robin Nilsberth och Hampus Ahrén efter att ha satt det matchavgörande målet under VM-finalen i Hartwall Arena i december.
Världsmästare för första gången – som lagkapten – och matchhjälte i finalen. VM i Helsingfors kunde inte ha slutat på ett mer perfekt sätt för Tobias Gustafsson.
För sina insatser under året, i landslag och klubblag, utsågs han också till världens bästa spelare.
Pandemis flytt av VM 2020 till i fjol gör att han får en ny VM-guldchans redan nu, endast elva månader efter den där finalen i Hartwall Arena.
Vad är det som ploppar upp först när du tänker på den?
– Det första är när slutsignalen går och sen är det atmosfären i arenan. Såklart är det också när jag gör avgörande målet och när de innan gjorde 4–4. Den ljudnivån som var då är det sjukaste jag varit med om. Och sen kontrasten när det blev helt tyst.
Tankar på fjolåret ger energi och en boost för självförtroendet. Nu har han och Sverige visat att det går, att de kan vinna, efter några mästerskap med nederlag mot Finland.
Att säga att uppladdningen varit optimal inför årets VM, som inleds i helgen, är att ljuga. Den svenska truppen inklusive Gustafsson hade läger på västkusten i förra veckan och återsamlades för ett par träningar i Knivsta innan avfärd. Det är vad som varit dessförinnan som är problemet för Storvretabacken.
På grund av skada har han inte kunnat spela match på en månad. Senaste försöket i Storvreta var i derbyt mot Hagunda 7 oktober ...
– Då spelade jag halva matchen eller vad det blev. Då fick jag ont. Det har varit en baksida som jag dragits med. Jag fick ju problem i somras under World Games och det kom tillbaka av nån anledning. Jag har varit orolig och velat bli bra, säger Gustafsson om den skadesituation som gjort att han följt Storvretas matcher i cup- och seriespel från sidan.
– Jag fick ett rejält test nu när vi var i Båstad/Halmstad. Kroppen svarade superbra. Nu tar jag i trä men den känns väldigt bra. Det kommer ju matcher nästan varje dag och kommer att bli intensivt. Jag får ta en match i taget och se hur man mår dagen efter. Att det kommer tillbaka är aldrig bra men jag får väl skylla sig själv att man inte är så duktig på att underhålla servicearbetet. Så fort det dykt upp problem har jag fått behandlingar.
I gruppspelet i Winterthur står Tyskland, Lettland och Tjeckien för motståndet för Sverige.
– Tyskland ska vi väl vinna över men Lettland var och störde oss i somras (6–6 i World Games) och där går det inte att gå för halvfart. Spelar man så är det full fart som gäller, säger Gustafsson.
Sverige och Tjeckien ska gå vidare från den gruppen till semifinalspel i Zürich. Finland och hemmanationen från den andra.
– Schweiz eller Finland, det är hugget som stucket vilka man vill möta. Hemmaplan kommer att göra Schweiz bättre och Finland vet vi att vi är jämna med. Oavsett kommer det att krävas mycket, säger Gustafsson som delar kaptensrollen även i år med Faluns Emil Johansson.
Han säger att det är ett annat lugn i år inför mästerskapet, dels på grund av rutin för kaptensuppgiften men också att han nu är världsmästare.
– Jag skulle verkligen säga att den ger ett lugn inför det här mästerskapet. När man vunnit några gånger i rad pratar man om mättnad men det optimala är år två, när man fortfarande är väldigt hungrig på att göra det igen och samtidigt har tryggheten i ryggen att man vunnit förut. Man vet att man har det som krävs.