Gabriel Kohonen
Nollade senast men nu kom ett desperat Jönköping till IFU Arena och visade upp en effektivitet som hette duga. Det tog dem in i den här serien och nu är det "game on". Plötsligt och överraskande. Men att Storvreta inte är omöjliga att besegra vet vi. Framför allt vet Jönköping det. Det är ju bara en och en halv vecka sedan, i sista grundserieomgången, som de slog till sist.
Jönköping visade att de vill vara med och leka ett tag till i den här matchserien. Betydligt längre än bara fram till långfredagen då match fyra ska spelas.
Storvreta har gjort vad de har kunnat för att hemlighålla anledningen till Gabriel Kohonens frånvaro så gott de har kunnat men det har gått sådär. Enligt vad UNT förstått ska han ha varit rejält sjuk. I den tredje kvarten mot Jönköping smögs han in i tredjefemman men det är inte lätt att gömma undan en spelare av hans kaliber.
I sitt första byte gick han på skott redan i andra bollkontakten. Och i den tredje. Han var så spelsugen så att det nästan stod i pannan på honom. Sedan frispelade han Fredrik Lindholm till vad som borde ha varit 1–0. Bara i det där första bytet visade Kohonen Jr, Arvtagaren, vilken tillgång han är för vilket lag som helst. Även småkrasslig.
Men. Mitt i matchen hade 20-åringen förbytts till frustrerad. Storvreta låg under och han fick inte så många bollkontakter som han önskar. Jag ska inte säga att han såg svart på något sätt men en form av missnöje syntes tydligt när han gick för byte. Pappa Mika och övriga i tränarstaben verkade ha sett precis samma som jag.
Det var då saker hände – på och vid sidan av planen. Det blev en rockad i laguppställningen – och det blev ett trendbrott i matchen.
Med bollen vid klubbladet, och det i förstafemman, spelade han fram lagkapten Tobias Gustafsson till 3–2 och Filip Eriksson till 4–3. I den vevan träffade han själv ribban och spelsuget var så där härligt att se. Glädjen gick inte att ta miste på.
Gabriel Kohonen är en guldklimp att ha för mästarna men jag trodde faktiskt att de gjorde klokt i att spara honom så länge det bara gick i detta slutspel. Varför äventyra något när Uppsalalaget ändå ska kunna göra jobbet mot serieåttan?
Men jag hade kanske fel för nu behövdes verkligen Gabbes känsliga handleder. Trots det räckte det inte. Inte ens hans tredje briljanta framspelning i matchen, den till Ondrej Nemeceks 5–4, var gott nog.
Storvreta får hoppas att Kohonen inte får bakslag i måendet.