Efter en rad olika roller i Sirius, varav den senaste som team manager, kommer nu Micael Raak alltså att ta klivet "ned" från superligan till division I-nivå.
– Jag gjorde en rätt bra resa där (i Sirius) men var lite klar nu när David Ahlmark och Emil Lindström skulle sluta. Det ska bli kul med nåt nytt och det kan vara bra med för Sirius att få in nya ideer. Men det har varit en rolig tid.
I Uppsala Teknologer, med herr- och damlag i tredje högsta serien, kommer Raak i första hand jobba med att sätta en mer hållbar organisation.
– "Tekno" är en fin gammal förening men organisationen har väl inte varit jättebra. Min roll blir att jobba med försäljning, min styrka är att se över organisationen på marknadsbiten. Föreningen har en stabil ekonomi men vill ha en bättre och vill vara redo för framtiden.
– Det känns som en bra förening och en rolig utmaning, säger Raak, vars son gick till Teknologerna och bidrog till att han "halkade" in i föreningen.
För stunden nöjer sig klubben, enligt Raak, med att vara etablerad i division I, men ska på sikt kunna ha möjlighet att sikta lite högre. Bakom Storvreta och Sirius ser han att Teknologerna, med flera, har ett ansvar för de spelare som inte tar plats i superligaklubbarna.
– Sirius och Storvreta har väldigt fin och bra barn och ungdomsverksamhet men vid 16, 17 års ålder behåller de en del och sen är det upp till oss, Björklinge och Alunda i första hand att ta hand om övriga. Det är så viktigt att ta hand om de killarna och tjejerna.
Teknologernas spelare ska komma från tre olika håll: etablerade spelar som trappar ned, ungdomar från Uppsala med omnejd som behöver "hitta en plats" samt studenter.
– Vi är en studentförening, det är vår historia, men har även de mer etablerade och de unga. Det ger en bra mix, säger Raak.
Marknadsbiten kommer vara en prioriterad uppgift för honom. Ett område han jobbat med tidigare, dels i Sirius och dels tidigare i SK Vide, men också i Väsby hockey. Han spelade själv fotboll i Bollstanäs till 16 års ålder när ett knä satte stopp för den karriären. I stället blev det därefter mycket hockey.
– Pappa har nog sett varenda hockeymatch, förutom två när han legat på sjukhus, i Väsby sen 1969. Och jag var en väldig supporter under elitserietiden. Jag åker fortfarande och ser matcher ibland med farsan.