Jonas Anshelm växte upp i Örebro och studerade i Gävle innan han kom till Uppsala. Nu bor han i Lövstalöt.
En månad har gått sedan SM-finalen i Avicii Arena och Storvretas spelare och ledare är redan igång igen för en ny säsong sedan en vecka tillbaka. Och nu känns upplägget igen. Laget ska bygga vidare på det fysiska arbete som inleddes för ett år sedan.
– Vårt mål är att bli dominanta och då måste man träna. Det går inte att bara ha superskills med klubban, man måste vara en atlet, säger Jonas Anshelm när vi slagit oss ned i ett grupprum intill Storvretas egna gym inrymt i IFU Arena.
Plötsligt har han blivit innebandyledare. Fram till förra våren var det lokalerna vägg i vägg med innebandyutrymmena i arenan i Gränby som var Anshelms domäner. Han gick från friidrott till innebandy. Från individuell idrott till lagsport.
Vad fick dig att sluta med friidrotten?
– 9 000 timmar ideellt … som friidrottstränare på elitnivå kan man inte träna hur många som helst. Jag hade det lite spretigt. Det var sprint, hopp och mångkamp. Här ansvarar jag för den fysiska utvecklingen. I friidrott var det både den fysiska utvecklingen och den tekniska. Där gäller det att vara med på teknikpassen. Det blir så mycket större och komplexare. Varje gren är specifik i sig. Tiden och kravbilden på mig var väldigt hög och när min motivation började falla litegrann blev det ännu jobbigare mentalt för att jag inte kunde leva upp till deras förväntningar.
Tidigare Storvretatränaren Oscar Lundin var den som kontaktade Jonas Anshelm om det nya uppdraget. Kanske hade klubbens damtränare Noel Alm Johansson ett finger med i spelet då han bor granne med Anshelm.
Efter ett möte hade han fått de svar han ville ha för att hoppa på uppgiften att få superligalaget att ta nästa steg fysiskt.
– Jag vill ha fullt mandat över träningen, annars är det inte intressant för mig. Ska jag utveckla atleter ska jag få göra det och inte ha någon som lägger sig.
– Jag och Mika (Kohonen) klickar ju såhär, säger Anshelm och knäpper med fingrarna. Det kände både han och jag. Det är viktigt med någon som förstår elitidrott. De ville ha mig för att de ville etablera en ny träningskultur i Storvreta för att bli stora igen.
Jonas Anshelm, fystränare i Storvreta
Vad har varit största skillnaden mellan att gå mellan en individuell idrott till en lagidrott?
– Det som jag upplever är att jag kan vara hårdare här, pusha mer. Men jag kan inte pusha dem in i väggen och ha sönder dem. Jag ha infört ”Ta befälet” Ta befälet över dig själv. När det känns som jävligast kan det bara bli värre … det är det som är coachning. Att få individer att ta befälet över sig själva och prestera några procent till utan att jag driver dem över kanten. Och det är kanske det som gav ett guld nu, funderar han.
Det där med att ta befälet låter närmast militäriskt och delvis har han fått det därifrån säger han. Han utbildade sig till fallskärmsjägare men det säger han vara irrelevant att prata om i sammanhanget.
Uppväxten skedde på "närkeslätten" som han säger. Från Örebro via Gävle och studier till sjuksköterska kom Jonas Anshelm till Uppsala 1996 och blev kvar. Nu bor han i Lövstalöt. Han var aktiv friidrottare inom mångkamp och höjdhopp och hade en dröm om att ta sig till OS i Sydney 2000 i tiokamp. En skadad ljumske satte dock stopp för den drömmen.
– Motgången blev för stor, säger han.
När äldste sonen ville börja friidrotta blev han i stället tränare. Sedan var han fast. Han har utbildat sig så långt det går inom svensk friidrott säger han. Han har även varit med på summits med det europeiska förbundet. Främst när det gäller hopp och sprint. Han utsågs till förbundskapen för först ungdomslandslaget och senare såväl U20 som U23. Sista landslaguppdraget han hade var vid U23-EM i Gävle 2019. Parallellt med landslaget var han också tränare i Upsala IF friidrott där han fortfarande sitter i styrelsen.
Men när det gäller tränandet är det enbart innebandyspelare han har hand om nu. Det är styrka, rörlighet, stretching och löpträning. Från maj till augusti i fjol satte samtliga spelare personliga rekord i alla moment.
Jonas Anshelm, fystränare i Storvreta
– De här killarna hade inte en aning om vad en formtopp var. Jag fick berätta för dem: ”Nu kommer ni känna så här. Vara slitna och tunga och eländiga och sen så släpper vi och då kommer det hända det här i kroppen”. Vissa sade sedan att: "Det bara spritter i benen". Det var bra att få det bekräftat. Jag får mycket cred från spelarna och det är mycket energi. De var öppna för förändring. För mig var det lite viktigt att det blev ett SM-guld. Att allt slitet vi har gjort, det nya upplägget, gav en payoff.
Spelarna har imponerat på Jonas på flera sätt. Inte minst när det kommer till behärskning.
– Jag kan ju beundra grabbarna att de kan hålla igen (på planen) för jag känner själv att jag skulle kunna slå nån på käften. Jag är en extrem tävlingsmänniska och mår inte bra när vi förlorar. De har verkligen imponerat på mig, på flera plan.
SAGT OM ...
Huvudtränare Mika Kohonen om fystränaren Jonas Anshelm:
"Som person hade vi inte kunnat hitta ett bättre. Ett riktigt proffs när det gäller det fysiologiska. Min stil av kille och en fantastisk fin person. Det finns många duktiga tränare inom olika områden men få är på nästa level, det här nästa level. Han frågar och han lyssnar och har börjat studera innebandy specifikt. Vi har förändrat ganska mycket. Det har blivit hårdare och bättre och killarna har köpt in det. Storvreta har alltid tränat bra men har nu tagit ett step till".