Vi får gå sex år tillbaka för att hitta en lika enkel, eller imponerande om ni så vill, kvartsfinalserie för Storvreta som nu. Den gången svepte man stadsrivalen Sirius i fyra raka matcher.
Nu gjorde man jobbet mot slutspelsnykomlingen Nykvarn (som dock har en rejält meriterad spelartrupp med många landskamper) på kortast möjliga sätt.
Jönköping nöp en match i kvarten förra året, Linköping två året innan.
Det är kanske där vi är. Storvreta tar kliv för varje år och distansen till lagen på nedre slutspelshalvan blir inte mindre.
Nykvarn gjorde ingen blek slutspelsdebut, det vill jag inte kalla det, men man saknade samma nycklar som många andra att dyrka upp mästarnas försvarslås med. Det är otroligt svårt att göra mål på Storvreta. De tre sista kvartarna släppte laget in ynka fyra mål.
Fyra mål. På 180 minuters innebandyspel.
En sådan defensiv förlorar knappt några matcher men vinner mästerskap.
Det är fakta.
Trots 3–0 i matcher visade hemmaspelarna denna fredag att de inte givit upp. De var bara ett bortdömt mål för hög klubba från att ta den här matchen till förlängning och då hade vi kunnat fått en femte match på söndag men det hade inte blivit mer än så.
Storvreta får nu vila i väntan på att en semifinalmotståndare ska bli klar. Efter att ha ställts mot Växjö i tuffa bataljer de senaste två åren blir det nu Pixbo eller Kalmarsund på andra sidan. De två har mycket kvar att göra med varandra. Pixbo lyckades avgöra i förlängningen fram till 2–2 i matcher i fjärde mötet. Vilka som än går vidare blir det en helt annan uppgift för Storvreta än vad Nykvarn var.