Vi ville göra vårt bröllop till vår bästa dag i livet. Vi gifte oss i samma kyrka och åkte dit i samma bil som mina föräldrar, berättar Emma Parsjö.
Att elitspelare byter klubbar är inte ovanligt, men hur är det egentligen för partnern att flytta land och rike runt för sin kärlek?
Måns Parsjös innebandykarriär har fått honom och Emma Parsjö att flytta drygt 90 mil. Den första flytten gick mellan Falun och Umeå och två år senare bytte paret Umeå mot Uppsala.
– Det som smärtade mest när vi lämnade Umeå var att lämna alla fina vänskaper vi hade byggt upp, berättar Emma.
Innan vi ger oss på flytten till Uppsala ska vi backa bandet i Måns och Emmas historia.
Paret hade varit tillsammans i ett halvår när IBK Dalen från Umeå hörde av sig.
– Måns var andremålvakt i Falun. Han hade stått några matcher i slutspelet och gjort det jättebra, så när Dalen hörde av sig och ville ha honom som förstemålvakt var han helt inne på att flytta.
När erbjudandet kom så var Måns 20 år gammal. Emma var 18 år gammal och hade precis tagit studenten.
– Måns var lite "jag har ett erbjudande och vill gärna att du följer med". Men det passade oss jättebra, jag var ju klar med skolan och jag var sugen på att se något annat än Falun, säger Emma och fortsätter:
– Jag hade inte så bra koll på var Umeå låg och hur långt det var dit. Det var sju timmars enkelresa. Så att bo i Uppsala som vi gör nu, och ha två timmar hem, känns som extrem lyx.
Efter sin utbildning som civilingenjör arbetar nu Emma som som UX-designer på ett företag i Stockholm.
Efter sju år i Umeå var det dags för Måns och Emma att flytta till Uppsala. De var klara med studierna och hade bättre möjligheter till arbete i Uppsala, men det var ändå en vemodig flytt.
– När vi flyttade första gången var vi unga. Då är det vanligt att man flyttar. Men när vi väl skulle lämna Umeå var det svårare. Det var ju där vi hade skapat våra vuxna liv. Det blev en större grej att flytta rent socialt då, förklarar Måns innan Emma fyller i:
– Vi hade byggt upp så fina vänskaper där. Genom innebandylaget, via jobb och studier.
För nu visste du också hur långt det är upp till Umeå?
– Exakt, säger Emma och skrattar.
– Vi har en liten guddotter i Umeå som vi brukar hälsa på ibland. Man saknar att kunna hälsa på varandra oftare. När Storvreta hörde av sig var vi ändå redo att flytta, säger Emma.
När vi flyttade till Uppsala behövde vi inte samma stöd som första gången. Då fick vi en lägenhet i andrahand genom laget, men när vi flyttade till Uppsala löste vi alla sådana saker själv.
Storvreta kontaktade Måns inför säsongen 2022/23.
– Jag hade precis blivit klar med mina studier och de flesta jobb jag ville ha låg söderut. Och samtidigt var vi sugna på att flytta närmare hemmet i Falun. Det känns verkligen som att vi prickat och landat rätt. Visst håller du med? frågar Emma Måns:
– Ja, det var verkligen tur att när jag behövde flytta innebandymässigt så passade det oss båda. Och när allt fungerade för Emma var det upp till mig, och jag ville flytta till ett lag som kunde vinna SM-guld.
Måns hinner knappt avsluta meningen innan Emma glatt skriker ut "och det gjorde ni".
– Haha, ja till slut var det ett väldigt lätt val. Men om det inte hade varit Storvreta som hört av sig hade det varit jobbigare, då hade vi behövt gjort avkall på något. Det är så mycket som måste stämma. Dels var vi vill bo, vad som känns rätt och vad som är nära till familjen. Dessutom vad som fungerar jobb- och innebandymässigt. Så Uppsala blev en "perfect match", säger Måns.
Det var sju timmars enkelresa upp till Umeå. Så att bara ha två timmar hem till våra familjer känns som en lyx, säger Emma.
Måns Parsjö uttrycker att han är tacksam över att vara innebandyspelare. I många andra sporter är kontrakten ofta kortare och livet är därmed mer ovisst.
– Vi flyttade hit för att vi såg Uppsala som ett hem över tid. I andra sporter är det vanligt att spelare bara skriver kontrakt över en hel eller en halv säsong. Då känns det som man redan har foten ut genom dörren samtidigt som man skriver på.
Måns kollar på klockan och ursäktar sig. Nu är det dags för eftermiddagsträning med Storvreta. Emma fyller på te och utvecklar parets tankar innan flytten till Uppsala ägde rum.
– Vi har alltid en kontinuerlig dialog och pratar om livet. Det är jättefint, men också skönt för ingenting kommer som en överraskning. I Umeå pratade vi om hur lång tid Måns hade kvar på kontraktet och hur lång tid jag hade kvar i skolan.
– Sedan var det annorlunda när vi flyttade andra gången. När vi flyttade till Umeå var det Måns som skulle flytta, och jag fick "följa med". Men när vi skulle ner till Uppsala var det vi som par som flyttade.
Annorlunda färger, men likväl en Dalahäst.
Emma upplever Storvreta som klubb – inklusive även spelarna och deras partners – har varit väldigt välkomnande.
– Storvreta har värnat om att det är viktigt för oss att trivas i Uppsala. Klubben erbjöd sig att hjälpa till, men jämfört med vår första flytt så behövde vi mindre hjälp den här gången. Nu löste vi boende och jobb själva.
– Vi partners har en egen chatt där vi pratar med varandra och planerar om vi ska se bortamatcher tillsammans. Vi har också ett område på läktaren där vi ofta sitter, men jag brukar variera vilka jag sitter med. Min familj, Måns familj eller någon annan av killarnas partner. Jag brukar hoppa runt lite, men det är verkligen jättemysigt. Jag fick ett bra mottagande när vi flyttade hit så det är någonting jag vill ge tillbaka.
Hur kan det se ut?
– Även fast vår flytt var lång är det skillnad för t ex Filip Langers flickvän Lucy som flyttade hit med honom från Prag. Det är såklart lika viktigt att välkomna alla, men vissa som flyttar hit kanske redan har kontakter och vänner, medan vissa inte har något alls. Men där vill jag berömma "Tobbe" (Gustavsson, reds. anm) med. Han är väldigt duktig på att dra ihop saker. Han är dessutom grym på att laga mat, så det är ju ett plus, skrattar Emma och fortsätter:
– Det kan vara rätt små och enkla saker, men det är samtidigt så otroligt viktigt för att vi partners ska känna oss välkomna.
Måns beskriver att parets flytt ner till Uppsala och Storvreta verkligen blivit en "perfect match".
Utöver att en landslagsspelare planerar och lagar middagar berättar Emma att livet tillsammans med en elitidrottare inte är så annorlunda.
– Jag planerar inte mitt schema efter Måns som jag gjorde i början. Men vi har mycket tid tillsammans, vi äter till exempel middag varje kväll och så, så vardagen fungerar bra. Efter matcherna kan det skilja sig åt beroende på hur det har gått. Ibland kan Måns komma hem och säga "ikväll kommer jag inte vara så pratglad", men dagen efter är allt som vanligt igen.
– Han är väldigt duktig på att skaka av sig det ganska snabbt. Jag tror det behövs, det är ju träning eller match bara någon dag senare.
Första gången jag åkte tillbaka till Umeå och hälsade på våra kompisar grät jag för jag visste inte nästa gång vi skulle ses, säger Emma.
Som tur är för Emma och Måns brukar Storvreta allt som oftast vinna sina matcher.
– Då är han lite mer pratglad. Men efter särskilt viktiga matcher kan han ha svårt att varva ner. Då blir det att han kollar någon TV-serie eller spelar spel med några kompisar innan han blir trött nog att somna. Och sedan startar dagen om med gröt till frukost.
Gröt alltså. Hur står sig Måns mot Tobbe när det kommer till matlagning?
– Måns är faktiskt jätteduktig i köket. Men han är kanske inte på Tobbes nivå...
Även om det funnits utmaningar med att flytta runt så är det något Emma verkligen rekommenderar andra att testa.
– Jag skulle säga att de flesta växer av att byta stad. Man får se nya saker och lära känna nya människor, och man kan skapa vänskaper som håller livet ut. Om man inte trivs, eller vill flytta hem, så finns den möjligheten alltid kvar.