Växjö har överraskat mig under säsongen. Jag var inte ens säker på att det var ett lag för slutspel på förhand men nu blev detta unga nybygge (i truppen i Fyrishov var inte mindre än sju spelare födda på 2000-talet) sexa och har fått chansen att spänna musklerna mot stora Storvreta.
Problemet i den första kvartsfinalen: de var för övertaggade och opolerade. En onödig knuff på Mattias Samuelsson efter avblåsning gav den första utvisningen, en eftersläng på Niklas Winroth efter avblåsning gav den andra. Den tredje tog lagkaptenen Markus Jonsson bakom Storvretas mål genom att välta Rasmus Sundstedt över sargen. Helt onödiga utvisningar rakt igenom.
Det måste de städa bort om de ska ha någon form av chans i den här serien.
På tal om ungt så finns det ju en del sådant i Storvreta också och det är roligt att se att det stjärntäta laget mönstra två spelare födda 2001 (Filip Eriksson och Liam Åström) och en född 2000 (Hampus Ahrén) i powerplay-uppställningen.
Den sistnämnde imponerande otroligt ännu en gång och det var inte bara på mig. En annan var Växjötränaren Johan Schönbäck. Eller ska vi säga att han mer beklagade sig över Storvretas nummer 23.
– Ahrén styrde för mycket, sade Schönbäck efter matchen.
Ahrén var stundtals överallt, inte minst under den första halvan av matchen. Han låg bakom Niklas Winroths 1–0 och gjorde på egen hand 3–1. Han matchas förutom i powerplay även i boxplay och förtjänar verkligen all speltid han får. Han vänder och vrider bort motståndare och har ett strålande passningsöga. Men det som imponerar mest på mig av denna 21-åring är fysiken och arbetskapaciteten. Han bara kör. Är han inte bakom motståndarnas mål och vinner närkamper gör han det bakom det egna målet.
Ahrén har utgående kontrakt med Storvreta och en ny signatur från honom måste vara högsta prioritet under våren. Kosta vad det kosta vill höll jag på att skriva innan jag kom på hur det står till med Storvretas ekonomi.
Storvreta har ett antal spelare som inte går gå sönder för att man ska kunna gå hela vägen. Backen Tobias Gustafsson, som Storvreta för tillfället kostar på sig att vila för att inte riskera något, är en. Hampus Ahrén är definitivt en annan.