Det här kunde jag inte drömma om

Det var nu som VM skulle börja på riktigt – för Sverige i alla fall. Semifinal mot Schweiz, finalmotståndaren från 2019. Men det blev kattens lek med råttan.

Sverige gör mål mot Schwiez i IFU Arena. Siriustrion Matilda Östlund Visén, Amanda Delagdo Johansson och Klara Molin spelade huvudroller.

Sverige gör mål mot Schwiez i IFU Arena. Siriustrion Matilda Östlund Visén, Amanda Delagdo Johansson och Klara Molin spelade huvudroller.

Foto: Per Wiklund/IFF

Innebandy2021-12-04 17:48
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När Sverige och Schweiz möttes i VM-finalen 2019 satt de svenska supportrarna och bet på naglarna. Det blev en rysare som avgjordes först i förlängning. Det var alltså inte bara något "upphaussat snack" om att årets VM skulle börja med semifinalen. Jag kunde inte drömma om att det skulle sluta 14–1. Sanslöst.

Jag var beredd på en jämn match och plockade upp anteckningsblocket redan från start för att skriva ner alla räddningar som målvakten och Siriusspelaren Matilda Östlund Visén skulle tvingas till. Men jag behövde inte anteckna mycket – jo, förresten, blocket blev fullt med plusstatistik. Jag skrev "Molin inne" stup i ett.

Klara Molin syntes inte alls i poängprotokollet men spelade ändå 6–0 i spel fem mot fem. Hon var alltså inne på sex av Sveriges mål. Dessutom lirade hon nästan nonstop när Sverige dödade ett numerärt underläge, men var inne på det enda baklängesmålet i boxplay.

Hade det varit ishockey – och dubbelassist – hade Molin fått ett par passningspoäng.

En annan Siriusspelare är Amanda Delgado Johansson, som jag vill påstå var planens bästa spelare. Hon har snabbheten i fötterna och kvickheten i tanken.  Inte ens i närkampsspelet sviktar ADJ trots att hon är ganska liten. Hon kliver ibland in lika hårt i närkamperna som min favoritback, Moa Svanström i Sirius. 3+0 gjorde hon också och var inne på ytterligare tre.

Målvakten Matilda Östlund Visén hade alltså ingen svettig eftermiddag, men sattes ändå på några ordentliga prov och klarade allt utom ett boxplay.

Att Östlund Visén blir finalmålvakt på söndagen tar jag för givet. Det går inte att hoppa över henne efter den här insatsen.

Sverige imponerade, det måste jag säga. Till skillnad från min UNT-kollega Henrik Söderlund har jag inte sett så väldans många VM-matcher genom åren, varken på tv eller på "riktigt", men ändå tillräckligt många innebandymatcher för att kunna bedöma kvaliteten.

Det enda kritik jag har är delar av passningsspelet på egen planhalva i den första perioden. Jag ska inte säga att det var nonchalant, även om det kanske såg ut så några gånger, men Schweiz bjöds på några halvchanser.

Kan det här svenska laget verkligen förlora VM-finalen?

Svaret är otvivelaktigt ja. Men då måste motståndaren göra årtiondets match, kanske få ledningen med ett par mål och på så sätt få det svenska laget lite ur balans.