Det har säkert funnits stunder tidigare i idrottsammanhang när jag beskrivit det som närmast knäpptyst på plats. Men när straffläggningen mellan Storvreta och Mullsjö skulle ta vid i IFU Arena var det verkligen det. Unge Liam Åström hörde inte ett enda hejarop, inte heller ett burop, när han stegade fram med bollen mot Jonathan Larsson i Mullsjö-målet.
Det 50-tal åskådare som var på plats i loger och i restaurang höll andan.
Tystnaden hade säkerligen ingenting med resultatet av Åströms strafförsök att göra, men kanske stundens allvar. 19-åringen tappade bollen när han försökte sig på en dragning.
Som tvåa på den straffordningslista som lämnats över till domaren strax innan stod Filip Eriksson, jämnårig med Åström. Eriksson var målskytt tidigt i matchen och har visat sig vara ett starkt straffkort tidigare. Nu blev han avblåst innan han hunnit få iväg ett avslut.
Jag vet inte om det fanns en tanke från Storvretas tränarhåll att låta the young guns gå först när allt skulle avgöras, men det var så det blev och det var så det var.
Sedan fick rutinen fick kliva fram.
Albin Sjögren, han som hittade nättak och kryss i parti och minut i Nyhemshallen två dagar innan, gjorde inte bara 5–5 och 6–5 under ordinarie tid, han visade väg i straffläggningen. Robin Nilsberth hängde på. Och på fyra av fem Mullsjö-försök räddade en av Storvretas mest rutinerade, målvakten Viktor Klintsten.
När han tog den sista sprang hela laget utom en in på planen för att gratulera. Den mest rutinerade av dem alla (undantaget andretränaren Mika Kohonen) satt coolt kvar på sin stol i avbytarbåset. Lagkaptenen Mattias Samuelsson språkade i stället till synes lugnt med tidigare lagkamraten och numera ledaren Joel Kanebjörk. Kanske insåg Samuelsson där och då att han precis hade gjort sitt sista framträdande i Storvretatröjan i en hemmamatch.
Allt har sin tid. Sedan får andra ta över. Ynglingar som Åström och Eriksson exempelvis.
Storvreta gjorde ingen bländande insats men likväl har de nu satt sig i ett guldläge för att nå ännu en final. Jobbet ska "bara" göras i Mullsjö på fredag. Om så sker väntar en sista strid i finalen i Gävle. Högst troligt mot Falun. Helst mot Falun, om Storvreta får välja. Gissar jag.
För Storvretaspelarna har fortfarande inte glömt fjolåret då Falun korades till svenska mästare utan att spela en enda slutspelsmatch.