Alexander Galante Carlström under en match mot Pixbo den här säsongen.
34-åringen från Västerås är svensk innebandys affischnamn nummer ett. Han är poängkung i ordets rätta bemärkelse. Han är ungarnas självklara favorit och han har skrivit tusentals autografer.
Att Falun ska möta Storvreta i SM-finalen är det nog inte alla i Sverige som vet, men det är nog många som har hört talas om Alexander Galante Carlström.
Han har karisman – och namnet… Galante. Häftigt. Förstås.
– Mamma är född och uppväxt i Italien och kom till Västerås där hon träffade pappa, säger han.
Han pratar flytande italienska och Juventus är fotbollslaget i hans hjärta. Hela familjen är supportrar till Juventus, förutom en, som – ve och fasa – håller på Milan, och det är brorsan Patric.
Även om Alexander (eller Alex, som de där hemma säger mest) Galante Carlström är född i Västerås och började spela innebandy i Skälby, så känner han sig som en italienare – i alla fall när det handlar om fotboll. Om Sverige möter Italien i en VM-match så sitter Galante i tv-soffan och hejar på – Italien.
– Jag har alltid följt italiensk fotboll och (Alessandro) Del Piero är min favoritspelare, säger han.
Efter tolv säsonger i Falun har Galante Carlström blivit mer dalmas än västmanlänning och dialekten kan inte längre avslöja honom. Det kan vara en blandning mellan västmanländska och dalmål.
–Jag har bott här i tolv år så jag känner mig som en dalmas, men det får man inte säga om man inte kommer härifrån från början, säger han med ett skratt.
Men antagligen förlåter alla Falubor sin kära innebandystjärna. Om Falun vinner ännu ett guld så går han nog förbi bandyikonen Bernt ”Bempa” Ericsson i populäritet och får en egen staty på torget. Typ så.
Trots anbud från andra klubbar så har Galante blivit Falun trogen och det späder förstås på statusen som idrottsidol i Falun och i hela södra Dalarna.
– Innan jag fick barn så var jag lite intresserad av att flytta till Schweiz för att spela, helst i någon del av landet som är italienskspråkig, men nu blir jag kvar här. Jag har två år kvar på kontraktet.
Men det kanske ändå finns något som kan locka Galante till en annan klubb i Sverige. Till Storvreta rentav. Omöjligt, säger nog de allra flesta, men vi testar Falustjärnan...:
Skulle du krita på ett treårskontrakt med Storvreta nu på måndag om du fick 100 000 kronor i månaden?
Frågan får honom att le. Han bjuder sedan på ett stort skratt, men inte för att frågan är galen utan för att den är svår – och säkert också oväntad.
– 100 000 i månaden alltså? Flytta till en ny stad och ett nytt jobb? Det är en klurig fråga som är svår att svara på, säger Galante.
Men så händer det något, detta mitt under svarsproceduren och betänketiden. En person inne på Lugnet (där vi gör intervjun) har hört frågan och svarar i stället för Galante: Du kan inte flytta till Storvreta. Det går bara inte.
Det avgör saken.
– Jag tror faktiskt inte att jag skulle flytta. Jag har det för bra här (i Falun och i laget) och Storvreta är en för stor konkurrent. Jag hade nog blivit hatad i Falun om jag gick till Storvreta. Inte för att jag ogillar Storvreta, men det hade känts konstigt.
”Kontraktsförslaget” är givetvis på skoj, men om Storvretas sportchef och vice ordförande Henrik Ededahl faktiskt skulle få fem miljoner i öronmärkta pengar för att värva Galante Carlström så skulle svarat bli…:
– Nej! Vi håller på att föryngra laget och där hör han inte hemma.
Att vinna mot just Storvreta i SM-finalen är nog extra stort för vilken Faluspelare som helst. Men skulle Galante Carlström hellre ha mött Växjö i finalen?
– Hellre och hellre… Det hade nog blivit en roligare match med mer utmanade spel om vi hade mött Växjö. Storvreta spelar inte lika publikvänligt längre, det har blivit mer som ett schackspel, säger Galante, som senare under intervjun konstaterar att Storvreta gör rätt:
– Storvreta har inte de spelarna längre, säger han och syftar på det böljande spelet och ”byta-chanser-liret” som det kanske var mer av tidigare.
Falun är knapp favorit i finalen. Är rentav ett SM-guld större än ett VM-guld?
– Just nu säger jag SM-guld. Inget annat lag har vunnit fyra raka guld.
Vem i Falun skulle du mest unna att få avgöra finalen?
– Får jag säga två? Då blir det Linus Holmgren och Casper Backby.
Kungliga slottet i onsdags. Alexander Galante Carlström tar emot ett pris av Kung Carl XVI Gustaf efter sina "förtjänster inom svensk idrott."
Att Alexander Galante Carlström är störst av alla innebandyspelare (genom tiderna?) understryks av det som hände nu i veckan. Han träffade Kungen på slottet. Som första innebandyspelare tog han emot ett pris för sina insatser för svensk idrott.
– Det var lite speciellt, säger han.
Var du mer nervös på slottet än du är inför en SM-final?
– Jag är inte nervös av mig och det var jag inte när jag träffade Kungen heller. Däremot gillar jag inte att stå inför folk och prata.
Vad sade Kungen?
– Han drog lite skämt och frågade om min säsong är slut nu. Jag svarade att den största matchen är kvar, SM-finalen, och han frågade var den spelas någonstans. Avicii Arena, sa jag, men den kände han inte till, men när jag sa Globen så visste han förstås.
Galante Carlström må vara en stjärna i sin sport, men någon diva är han inte. Tvärtom. Ödmjuk men inte blyg.
Niklas Winroth Nelin i Storvreta, som också kommer från Västerås, har sagt att Galante är en stor glädjespridare och att han syns och hörs. Stämmer det?
– Det har han rätt i. Jag gillar att sprida glädje. Det ska vara högt i tak.
Alexander Galante Carlström med VM-bucklan efter segern mot Tjeckien i november.
Mamma och pappa kommer att sitta på läktaren i Avicii Arena. De brukar åka till Falun också. Brorsan Patric har däremot varit lite mer svårflirtad, men han såg den avgörande semifinalen mot Pixbo.
Är Patric (som är storebror) stolt över dig?
– Aboslut! Men det säger han inte så ofta, han skulle tycka att jag blir för mallig då.
Vad är förklaringen till att du nu, som 34-åring, gör en av dina bästa (poäng)säsonger någonsin?
– Mitt huvud skulle jag säga. Jag har krav på mig själv att göra poäng och det är det som driver mig. De runtomkring har också de kraven.
Kunde du ha blivit landslagsman i någon annan idrott?
– Nej, det tror jag inte. Jag har spelat fotboll och ishockey men var inte tillräckligt bra. Jag var en målskytt där också, men landslaget? Nej, så hade det inte blivit, säger Galante, som i skolan i Västerås var klasskompis med Patrik Berglund. På samma skola gick också vännen Mikael Backlund. Båda med mångåriga NHL-meriter.
När det gäller titlar är Galante störst av dem alla.