De flesta som lägger av med sin idrott vill sätta punkt med det perfekta slutet. Lite som Jesper Berggren fick när han för två år sedan krönte sina långa och framgångsrika karriär med ännu ett SM-guld. Berggren sköt då 1–3-målet i vändningen mot Falun. Jimmie Pettersson satte 4–3, det matchavgörande målet. Skillnaden mot Berggren är att Petterssons sista match karriären blev en förlust borta mot Växjö i kvartsfinal nummer två.
– Ett riktigt tråkigt avslut, säger 30-åringen.
– Men jag drog ju en vinst utanför planen får jag tänka.
Ja, för att i början av mars gick han och sambon Emelie från att vara föräldrar till ett barn till att vara det för fyra. Trillingar anlände. De var egentligen planerade till 29 april, alltså fem dagar efter den ursprungliga finaldagen.
Familjen blev kvar på sjukhus i tre veckor. De två första slutspelsmatcherna spelade Jimmie trots allt men sedan gick det inte längre.
– Det blev inte det fokuset man vill ha och behöver på slutspelet. Mitt mål var att jag skulle kunna klara av det men jag upptäckte ganska snabbt att det inte gick. Ett barn hade Emelie kunnat klara utan problem men tre är mycket jobb.
Han har följt alla matcher med spänning hemifrån.
– Jag har suttit på helspänn. Det var jämna matcher mot Mullsjö och man hade hög puls. Jag svor när vi inte gjorde mål eller släppte in.
Hur har det varit att följa laget från sidan?
– Det har varit ganska blandat. Nu känns det bra men när det har varit jämnt och tufft skulle ju velat vara där bidragit. I såna stunder känns det dåligt mot laget att man inte kunnat hjälpa till. Samtidigt är det andra som klivit fram och gjort jobbat och nu är vi i final. Det är bara att hoppas de åker upp och vinner.
I så fall har inte Jimmie bara fyra barn utan även likamånga SM-guld. Om han är mindre delaktig nu var han det alltså i allra största grad för två år sedan.
– Fina minnen. Jag kollade på nån bild häromdagen och tänkte tillbaka på det. I vardagen tänker man inte på det men ser man bilder så är det speciellt. Hela veckan innan finalen är en otroligt skön känsla.
Frågan är om karriären är över för alltid?
– Jag vill inte stänga nån dörr för framtiden och kanske känner suget igen. Om det går för familjen. Som det är nu är det prio familjen. Skulle man få chansen att spela ett slutspel och en final i Globen till tackar man ju inte nej.