Kim Johansson jublar över ett mål mot Pixbo våren 2011.
Det första historiska guldet i Globen 2010 och de två efterföljande i Malmö 2011 och 2012. Kim Johansson var en del av samtliga Storvretaframgångar. Men finalsegern över Dalen för snart elva år sedan var hans sista slutspelsmatch – fram till årets slutspel.
Den tidigare huvudtränaren Oskar Lundin och den nuvarande Mika Kohonen är de som får mest uppmärksamhet i tränarteamet men assisterande tränaren Johansson klagar inte det minsta.
– Jag har inget behov av att synas eller höras. Huvudtränarens ansvar är att ta det sista avgörande beslutet och det har jag absolut inga problem med att han gör, säger Johansson om sin något undanskymda plats.
Och han har hand om en minst sagt viktig uppgift – som kan bli matchavgörande i slutspel.
– Mitt huvudansvar är att sköta powerplay. Det är en otroligt viktig del när man kommer in i slutspel. Vi gjorde två i powerplay (i första semin mot Växjö) och de inget. Sånt kan bli avgörande.
– Sen ska jag och Oskar stöta på anfallsspelet. Det hamnar mycket på Oskar som är otroligt driven och duktig. Jag försöker suga åt mig. Mika petar lite i mitt och jag stöttar honom i hans.
Spelarkarriären i Storvreta tog för den notoriske målskytten slut rätt snart efter det tredje guldet. Han skev på för ytterligare en säsong men redan efter bara några matcher in på den nya säsongen så kom han och klubben fram till att bryta kontraktet. Johansson hade mestadels suttit bänkad under Magnus Jäderlunds ledning i säsongsinledningen.
Hur kunde du går från guldhjälte till bänken?
– (skratt) Jag har väl mig själv att skylla. Jag kanske tog lite lätt på det och tränade inte den försäsong som jag borde ha gjort. Jag hade slarvat lite, säger Johansson, som i stället skrev på för Sirius.
– Sen gick vi rent i allsvenskan och gick vi upp. Det var vi kul!
Det brukar liksom oftast gå bra för de lag Johansson finns i. Avancemang till superligan blev det även för Hagunda under Johanssons första år som assisterande tränare i klubben. Det allsvenska kvalspelet liknar han med nuvarande slutspelskänsla.
– Först var det bäst av tre mot AIK och sen bäst av fem mot Warberg. Då var man också i en bubbla men nu är det en nivå till. Även om man hann glömma lite hur det var så känner man igen känslan. Våren kommer och det är så mycket samtidigt att man blir en glad människa generellt men känslorna och humöret går upp och ned i slutspelet. Och det ska man hantera. Man får inte bli för glad eller nedslagen, säger Johansson.
Vad minns du själv av dina slutspel som spelare?
– Hade man fått frågan i närtid hade man där och då sagt finalen och att vinna guldet men i och med att åren gått har jag mer minnen av tiden innan. Och nu fick vi förmånen att vinna och jag fick aldrig förlora en final. Även veckorna efter kommer jag ihåg mer.
Storvreta avgjorde sent mot Växjö i en inte alltför välspelad första semifinal. Den innehöll misstag från de två lagen och spelet innehöll lite väl många spelvändningar åt båda håll.
– Det blir så viktigt mot ett lag mot Växjö vad vi själva gör med bollen. Det ligger mycket på oss vad vi gör. Vi är som bäst när vi är trygga med bollen och kan mala på och skapa tryck. Vi kommer att behöva vrida på saker inför varje match och det kommer de också. Det är ganska roligt faktiskt.
Kim Johansson her Alexander Janols instruktioner.