Efter en rad av år med satsningar på tunga nyförvärv har Storvreta hela tiden stupat för tidigt i slutspelen. Men nu är man i final. Det är dagen före den största match ett uppländskt innebandylag spelat. UNT träffar Storvretas 20 år unga stjärnskott utanför matcharenan Globen i Stockholm. Då vet inte Henrik Stenberg att han dagen efter ska både inleda och avsluta målgörandet i finalen och bli en av Storvretas stora guldmakare. Men han vet en annan sak:
– Jag älskar verkligen innebandy. Det finns inget bättre i livet.
Två och en halv minut in på finalen inför 11 253 åskådare sätter Stenberg 1–0 mot Caperiotäby, ett Täby med Storvretaprofiler som Rickie Hyvärinen, Rasmus Sundstedt, Magnus Jäderlund med flera i laget.
All eventuell nervositet borde ha släppt.
– Som jag minns det var jag inte så nervös. Det var lätt och jag var väldigt ung. Sedan spelade jag med Mika och dom, det var en ganska "skyddad" miljö, säger Stenberg nu ett decennium senare.
– Eller så kanske jag inte riktigt inte kommer ihåg det bara. Men "Matte" (Mattias Samuelsson) kunde inte äta innan och satt och darrade. Sedan spelade han en av de bästa matcherna ändå. Vi hade en massa möten med idrottspsykologer innan, om hur vi skulle hantera pressen. Det var en jätteskillnad för den första finalen mot andra och tredje hur nervositeten låg. Senaste finalen var som vilken match som helst, berättar Stenberg, som knappt två timmar efter sitt första mål även satte 5–2 i matchens slutminut.
Det första historiska Storvretaguldet var i hamn.
– Det var roliga tider det där. Första guldet var det största på nåt sätt. Allt som är första gången blir speciellt. Sen har man njutit mer av andra guld. Det har blivit mer som en vanlig match, inte så annorlunda. Första gången var det enormt.
Firandet var tänkt att äga rum i Stockholm efter matchen, men så blev det inte. Hotellrummen stod tomma, utom de där Henrik Stenberg och Viktor Klintsten sov.
– De glömde oss, mig och Viktor och någon till, i Stockholm. De fick nåt infall om att åka till Uppsala och visa upp bucklan. De fick skicka dit en bil och hämta oss på morgonen för vi skulle ju till Vaksala torg. Vi var inte så pigga då, minns Stenberg.
SM-guldet 2010 följdes av nya titlar 2011 och 2012. Storvreta hade på kort tid på allvar blivit en maktfaktor i innebandy-Sverige.
– Det var viktigare att vinna det andra än det första nästan. Innan du vunnit vet du inte hur det är. När du vunnit en gång förstår du på nåt sätt hur det skulle vara att förlora och det finns inget värde i att inte vinna. Därför jag tror vi vann de två andra.
Nu har Storvreta sex guld, fler än någon annan klubb.
Känns det länge sedan?
– Ja, det gör det. Det är som två omgångar. Första tre gulden och de andra tre (2016, 2018, 2019). Som två olika livstider.
Stenberg säger att han inte tänker så ofta på det första guldet utan kanske oftare det andra, det som togs i Malmö där Stenberg avgjorde tidernas mest dramatiska final i straffläggning mot Warberg. Han blir i alla fall mer påmind av andra om det.
Tio har gått sedan första guldet och under lördagen kunde Henrik Stenberg och Storvreta mycket väl ha spelat ytterligare en titelmatch. Men coronapandemin kom emellan.
För stunden gäller inte det Stenberg sa i början av den här texten, det om att det inte finns något bättre än innebandy.
– Säsongen dog och när det blev som det blev så dog allt. Det har blivit en ickefråga från ena dagen till den andra. Och förklaringen (att dela ut SM-guldet till Falun efter seriespelet) var så dålig.
Det låter som att du inte tänkt så mycket på innebandy!?
– Inte alls. Vi har ägnat oss åt andra saker, som fotboll och hockey, allting bara dog. Sen har man väl inte fattat det riktigt.
Stenberg har kontrakt med Storvreta även nästa säsong. Så chansen finns till en ny final.
– Spelar jag så hoppas jag spela en final till.
Vad avgör om du spelare?
– Kroppen. Och viruset. Vi vet ju inte ens om det blir en serie i höst heller.
SM-finalen 2010
Caperiotäby–Storvreta 2–5
(0–1, 2–2, 0–2) Målen: 0–1 (2.36) Henrik Stenberg (Mattias Samuelsson), 1–1 (22.30) Rickie Hyvärinen (Danne Bron-Sundbom), 1–2 (33.57) Jesper Berggren (Mika Kohonen), 1–3 (35.04) Mika Kohonen, 2–3 (35.49) Rasmus Sundstedt, 2–4 (58.44) Hannes Öhman (Viktor Klintsten), 2–5 (59.12) Henrik Stenberg (Hannes Öhman).
Publik: 12 494 (Globen, Stockholm)