Det fanns en tid för länge sedan när upplänningarna dominerade i det kanske mest prestigefyllda rallyt i världen – Safarirallyt.
Från starten 1953 och 21 år framåt så hade ingen svensk vunnit i Kenya.
Det var långt, det var tufft och det liknade inget annat rally. Det slet på bilarna, det slet på förarna och på kartläsarna. Förhållandena var ibland svåra. Hela team gick på knäna.
Hannu Mikkola från Finland blev den förste nordbo att vinna tävlingen. Året var 1972, men det dröjde ytterligare tre år innan en svensk stod överst på pallen.
När Ove "Påven" Andersson från Dannemora överraskande vann 1975 så var det inledningen på fem svenska (eller om man så vill: uppländska!) segrar under de närmaste 15 åren.
"Påven" var 37 år när han vann 1975. Han körde en Peugeot 504 och vid sin sida hade han en blivande kartläsarlegendar: Arne Hertz.
Nu hade "Påven" lite tur på vägen mot sitt livs rallytriumf. Han låg nämligen bara trea efter halva tävlingen och kampen om segern såg ut att bli ett tvåkejsarslag mellan Rimos Björn Waldegård och sydafrikanen Joginder Singh.
När Singh tvingades bryta talade allt för Björn Waldegård och kartläsaren Hans Thorszelius. Men trassel med växellådan gjorde att man tappade nästan två timmar – och då smet "Påven" förbi.
– Det här är en av mina lyckligaste dagar. Tänk att jag äntligen har vunnit det här rallyt, det känns alldeles fantastiskt, sade Andersson när UNT:s Bengt Bylund nådde honom på telefon från svenska ambassaden (!) i Nairobi.
"Påven" var lycklig men tankarna fanns även hos Waldegård:
– Han har åkt snabbast av oss alla i sitt krutpaket (Lancia Stratos), men min bil har fungerat som en klocka. Jag har inte råkat ut för något missöde.
Segern 1975 blev en revansch för "Påven", som 1974 ledde tävlingen när han tvingades bryta. Nu hade han en bra uppbackning i Kenya: 14 servicebilar, 115 (!) mekaniker och två flygplan.
– Den här segern slår det mesta. Tillsammans med Monte Carlo-rallyt (som han vann 1971) är det den här segern man gått och drömt om, sade Andersson till UNT:s Bengt Bylund.
Björn Waldegård, som alltså tappade ledningen (och segern) till "Påven", vann 1977 och ytterligare tre gånger (1984, 1986 och 1990) och det gör honom till en av de största i Safarirallyts historia.
2002 var för övrigt sista (?) året som Safarirallyt ingick i VM-serien.