Det var i januari 1973 som ritningarna för Uppsalas första hockeyhall avslöjades i en artikel i UNT. Ett år och nio månader senare invigdes Gränbyhallen.
Ishallsfrågan hade stötts och blötts i Uppsala under många många år, och när det väl fattades ett beslut om att bygga så blev det provisorium.
Så här sade Hans Alsén, ordförande i idrottsstyrelsen, i en UNT-intervju den 9 januari 1973:
– Dagens lösning är ett provisorium. En ny permanent ishall kan komma ifråga först i slutet av 70-talet.
Det provisorium som byggdes under 1973/74 ser i stort sett likadant ut i dag, alltså 42 år senare. Ombyggnader har dock skett, som när läktarenas träbänkar byttes ut mot betong med plaststolar i slutet av 90-talet.
I UNT-artikeln från januari 1973 redogjorde Göte Wallin, som var intendent i centrala byggnadskommittén, för byggplanerna. Kostnaden för bygget skulle bli ungefär tre miljoner kronor.
Många ishockeymänniskor var glada över att Uppsala äntligen skulle få en ishall även om den kom åtskilliga år senare än i de flesta andra städer i Sverige. Men det fanns kritisk, som bland annat handlade om de snålt tilltagna utrymmena för omklädnings- och förvaringsrum.
En fredag i slutet av september 1974 invigdes Gränbyhallen med en match mellan ett kombinationslag från Almtuna/Sirius och Tre Kronors veteraner. Det var förstås fullsatt (2 700) på långsidornas sittplatser och på kortsidans ståplats.
Men även under invigningen fanns det kritiska röster. Utanför hallen protesterades det med plaket och flygblad. Det var två demonstrationer oberoende av varann.
Den ena handlade om att ishallsbygget inte får gå ut över "övrig ungdomsverksamhet i Gränbyområdet" och den andra om att Uppsala behöver ett nytt motorcentrum.
När ishallen var ny och ända fram till ombyggnaden 1999 så var sikten från platserna på läktarna hygglig. Efter ombyggnaden, så som hallen ser ut i dag, blev det dålig sikt från åtskilliga av stolarna.
Redan 1998 var Gordon Jansson, då i Uppsala AIS ungdomskommitté, mycket kritisk till ombyggnaden och sade bland att "det är typiskt Uppsala att inte göra något fullt ut och om bara om några år är det Sveriges sämsta arena igen."
Under Gränbyhallens 42-åriga historia har det spelats landskamper, det har varit ett antal elitseriekval med feststämning, men även saker som läckande tak och åtskilliga mögelskador.