Hemmalaget inledde matchen frenetiskt. Högt tempo i offensiven och bra försvars och målvaktsspel.
Johan Ahlin i målet var en av hela matchens förgrundsfigurer.
Trots det hamnade man i underläge, vilket är lite av lagets problem.
– Det var ok, men ändå inte bra. Vi kämpar på men borde ändå kunna utmana dem ännu bättre, säger tränare Anders Skogäng efter matchen.
För EHF skapade mycket, men missade också ungefär lika mycket. Det gjorde att Eskil kom in i matchen bättre och kunde gå ifrån under den första halvleken.
Man hittade oftare de enkla målen, medan EHF fick kämpa mycket hårdare.
– Ja, vi brände lite för mycket under första halvlek.
I paus var ställningen 11–16, men ändå med en känsla att det egentligen "bara" var målskyttet som fattades hemmalaget.
Ett glädjeämne var, förutom Ahlin i målet, också Erik Widén som spelade bra i offensiven.
I den andra halvleken mattades EHF en aning och Eskil kunde starta starkast.
Framför allt utnyttjade bortalaget sitt kontringsspel och fick in en del bollar innan EHF hade hunnit samla försvaret.
Sedan fick Enköping ordning på spelet rejält i samband med ett numerärt överläge och började smyga sig närmare.
Eskil var dock starkare och kunde vinna rättvist med 22–34.
– Jag tycker allting har blivit bättre, men nu gäller det att få bort de enkla tekniska felen som kommer för ofta, säger Skogäng.
EHF hade till den här matchen två återkomster i laget.
Målvakten Daniel Strömberg var tillbaka efter att ha studerat i Frankrike. Dessutom var Fredrik Salovaara tillbaka efter att ha tränat några veckor.
– Framför allt ger det oss en ökad bredd och mer alternativ. Det blir lättare för oss att alltid kunna ställa upp med fullt lag, avslutar Skogäng.
Målen i EHF gjordes av Marius Brudvik Norell 7, Erik Widén 5, Gustaf Johansson 3, William Eriksson 2, David Mellberg 2 och Anton Sörman 2.