Efter flera år med knäproblem slutade Marcus Nilsson med handboll 2018 efter att ha spelat i Skånela sedan barnsben.
Men inför säsongen 2019/2020 var målvakten tillbaka på planen och den här säsongen har han varit en av tre målvakter i Skånelas trupp.
– Egentligen har jag slutat med handbollen flera gånger. Till och från har jag haft problem med knäna sedan jag var 13 eller 15 år. Det har legat till grund att jag har slutat men suget efter att spela, tillhöra ett lag, spela och vinna matcher har alltid dragit mig tillbaka. Det är svårt att lägga av när man inte får göra det av egen vilja utan på grund av skador, säger Marcus Nilsson.
Hur känns kroppen nu?
– Den är lite småstel och som den är. Jag börjar bli lite till åren också och får ta det lugnare efter matcher, köra rehab någon dag eller så. Men kroppen känns bra och det är roligt.
Skånelas säsong har varit upp och ned med fyra förluster på de sex första matcher, sedan vann laget sex raka matcher men starten på våren blev tung.
Under säsongen har det blivit en hel del speltid för målvakten, bland annat när Herdeiro Lucau var i väg och spelade VM med Kongo-Kinshasa.
– Tyvärr har vi haft många skador som påverkat och förhoppningsvis får vi tillbaka några spelare. Det är en konstig säsong med coronapandemin och man vet inte om det blir match i helgen men det är roligt att hålla igång och spela. Vi har mer att ge än det vi fått ut hittills och får kriga tillsammans, säger Marcus Nilsson.
Marcus Nilsson började spela handboll i Skånela när han var runt fem år gammal och har varit klubben trogen sedan dess.
– Jag kommer från en handbollsfamilj där min farsa och moster spelat i flera år och mitt intresse kom naturligt från det. Jag har alltid tyckt om att spela och handboll har alltid varit en stor del av mitt liv, säger Marcus Nilsson.
När Marcus Nilsson slutade med handboll 2018 blev han tränare för Skånelas a-pojkar födda 2002.
En roll som han gärna fortsätter med efter sin egna aktiva karriär och i nuläget studerar han till idrottslärare.
– Det är kul att ha testat på tränarrollen och jag fortsätter gärna med det sen. Jag kommer nog aldrig vilja släppa handbollen utan är gärna kvar som tränare. Man får inte riktigt samma adrenalin som tränare och jag hoppas kunna spela så länge som möjligt. Det är kul att vara tränare också, leda lag och utveckla spelare, säger Marcus Nilsson.