Det enda som var helt säkert inför toppmötet i damtrean var att det skulle bli seger för Uppsala. I matchen ställdes nämligen, för dagen, blåklädda Uppsala HK mot vita HK Uppsala – föreningens a-lag mot b-laget alltså.
Risk för ett sömnpiller möjligen? Någon vidare match blev det heller inte, i alla fall inte till en början, mellan två lag som inte riktigt såg ut att våga spela ut mot varandra.
Det laget som vågade mest i den första halvleken var utan tvekan b-laget som verkligen tog för sig. Inte minst Tina Sandell som öste in mål i första halvlek och länge höll b-laget i ledningen.
– Jag fick en bra start kände jag, men jag har ingen koll på hur många mål det blev, säger Tina Sandell som annars brukar spela med a-laget.
– Jag spelade med dem förra gången vi möttes, den matchen blev inte lika jämn.
När Erika Pettersson, med ett av sina fem mål, sköt 12–10 till a-laget strax innan paus såg det ut att bli ett litet ryck. Men då klev, just det, Tina Sandell fram och ordnade 12–11 precis innan paus med sitt sjätte av totalt åtta mål.
Den andra halvleken blev ganska lik den första med något avvaktande, på gränsen till sömnigt, spel från båda lagen. Bortsett från en konstig situation mellan a-lagets Matilda Karlsson och b-lagets Mia Schenström som ledde till ett rött kort för Matilda Karlsson – till hela hallens stora förvåning.
Med fem minuter kvar att spela tände dock matchen till på allvar, plötsligt var det ingen intern träningsmatch längre. Då klev också a-lagets bästa målskytt, Jelina Strand, fram på allvar och på en kontring sköt hon 20–18 och senare också 21–19 till a-laget som till slut också vann matchen med 22–19.
– Jag blev lite sur där på slutet, men det var riktat mot domaren av olika anledningar, säger Jelina Strand som höll med om att matchen annars saknade tempo.
– Det var nästan som en träningsmatch, men på slutet blev det betydligt mer aggressivt – och jämnt. Det gick till slut, men det var verkligen på håret.
Vad var det som avgjorde till slut?
– Konditionen tror jag, och kanske lite rutin.
Matchens bästa spelare, b-lagets Tina Sandell, var nöjd trots förlusten.
– Det var en liten vinst för oss ändå att vi kunde hålla matchen så pass jämn som den blev. Så här jämnt brukar det inte bli, annars brukar a-laget vinna med minst 20 mål eller liknande.
Vad säger du om avslutningen på matchen?
– Det kändes det som att vi inte längre var lagkamrater, då var det många som gick för en seger. Stundtals kändes det som at vi spelade tuffare i den här matchen än vad vi gör mot andra lag, säger Sandell.