27-årige Sandell kommer från en tung säsong i Uppsala HK. Hon fick hela säsongen spolierad när det bakre korsbandet i knäet slets av.
– Jag vet inte hur mycket man ska säga om sitt privatliv, men alla som känner mig förstår exakt vilket stort fall det blev för mig som person. Mitt liv är inte enbart träning, men det är en stor del av mig. Det var väldigt tungt och just där och då visste man ju inte om man skulle bli återställd eller inte, säger Tina Sandell.
För Uppsala HK var säsongen upp och ned. Laget gick från en placering näst sist i tabellen och hot om nedflyttning – till säkrat division I-kontrakt med en omgång kvar att spela.
Tina Sandell kunde inte annat än stå utanför och titta på. Den sjunde säsongen i Uppsalatröjan var tänkt att bli hennes bästa – men också sista.
– Jag har spelat i Uppsala ett bra tag men alltid studerat, jobbat och gjort mycket annat under tiden. När vi klev upp i ettan igen hade jag tänkt köra en sista säsong och lägga all min tid på handbollen.
Det finns de som skulle ha slutat och accepterat att kroppen sagt ifrån. Tina Sandell tänkte aldrig i de banorna, utan drivkraften att komma tillbaka var alltid större.
– Jag fick många tankar. Vad ska man göra nu? Hur ska det bli? Jag har aldrig haft en här typen av dramatiska skador förut.
Tina Sandell gjorde sitt bästa för att räta ut de frågetecken som dök upp längs vägen.
– Jag påbörjade min rehabprocess med begränsade övningar och redan kring jul började det kännas bättre. De muskler jag tappade fick jag snabbt tillbaka och där någonstans var jag tillbaka i tanken att spela igen.
Hon fortsätter med målmedveten röst:
– Det blev dessutom inte en säsong helt utan handboll. Jag visste inte hur jag skulle reagera av att stå utanför och titta på, men jag är en lagperson och det föll sig naturligt att ta en annan roll i laget. Vi gjorde en grym vändning på säsongen och att få ha varit med och tagit del av all glädje vid sidan av planen har betytt mycket för mig.
Nästa säsong ska inte bli en fråga om överlevnad i division I. Tina Sandell vill mer – och tackar korsbandsskadan för det.
– Jag har inte längre samma, säkra känsla att det här ska bli den sista säsongen. Jag har aldrig längtat så mycket till handbollen som jag gör just nu.