Hon är inte mer än 20 år gammal, men har redan samlat på sig en hel del erfarenhet från handboll på seniornivå.
– Jag var 15 när jag kom upp i a-laget första gången. Det var skillnad på nivå såklart, speciellt storleken på spelarna. Men eftersom det var division III kunde vi möta spelare som var lika gamla som ens mamma, säger Lovisa Kardell.
Den Uppsalafostrade mittsexan inledde sin karriär tidigare än de flesta. Redan vid fyra års ålder hängde hon på sin tre år äldre systers träningar.
– Jag var alltid med vid deras träningar så det började tidigt. Fotboll spelade jag också så länge jag hann med och även cheerleading blev det i tre år.
Den klassiska Uppsalaklubben som Kardells resa började i hette då HK 71 och hennes årskull – födda 1997 – är förmodligen ett av det mest framgångsrika ungdomslagen i klubbens historia.
– När vi slog ihop med USIF och bildade Uppsala HK blev vi väldigt bra. Vi nådde steg fyra i SM, vi var precis utanför topp åtta i Sverige då. Jag tror att det var elva eller tolv från 97-kullen som nådde a-laget sen.
Sedan debuten i division III har Kardell varit med på Uppsala HK:s snabba resa genom seriesystemet. 2015 gick laget upp i division II och bara ett år senare var avancemanget till division I klart. Men där tog det tvärstopp och det blev endast tre segrar på hela säsongen.
– Det är alltid kul att spela handboll men jag hatar att förlora. Efter matcherna var det inte kul, men till slut blev man inte ens ledsen. Det blev lite ”skitsamma”, men jag tror ändå det varit lärorikt, berättar 20-åringen som under säsongen blev lagkapten trots sin ringa ålder.
Säsongen 2016–2017 skulle ändå få ett lyckligt slut för den 176 centimeter långe mittsexan. I februari blev Kardell uttagen till sommarens EM i beachhandboll. Men det var några månader senare som ett eget initiativ skulle ge oväntad utdelning.
– Det började med att jag skickade ut ett mejl till tre klubbar i allsvenskan och tre elitserieklubbar. Jag skrev om mina meriter och ambitioner, egentligen mest om vem jag är och vad jag vill.
Kardell berättar att hon sökte sig till klubbar där hon hade bäst chans att få speltid och verkar på platser hon kunde tänka sig att bo på.
– Jag valde lag på undre halvan i elitserien och en klubb svarade direkt. Jag tror att det var mitt initiativ som gjorde att tre klubbar ville att jag skulle provträna, eftersom jag verkligen visade att jag ville högre.
Sedan kom ett telefonsamtal från Skara.
– Innan jag hann iväg på min första provträning ringde skara och sa ”vi vill ha dig”. Då hade jag bara skickat en video med höjdpunkter från förra säsongen, så det behövdes inget provspel med Skara.
Jag åkte ändå ner till Skåne för att testa på med ett allsvenskt lag bara för att känna hur det är.
En av klubbarna som visade intresse är en rivaliserande Göteborgsklubb, men klubbvalet blev inte särskilt svårt.
– Allt gick jättefort och de erbjöd mig jobb och boende direkt. Första gången jag åkte ner skrev jag på, det var i slutet av maj. Jag visste att jag kommer vara en av två mittsexor och det har jättestor betydelse. Att veta att jag kommer få spela.
Vet du om någon gått från division III till elitserien på mindre än tre år?
– Det tror jag inte många har gjort. Jag hade hoppats på att nå elitserien inom två-tre år… Det här trodde jag aldrig.
Förbättrade förutsättningar att utvecklas individuellt betyder mycket.
– Jag kommer jobba runt 50 procent på en restaurang i Skara för att kunna träna så mycket som möjligt. Vi tränar på kvällarna och två förmiddagar i veckan.
Då måste en del spelare tjäna en slant?
– Jo men så är det. Jag går mest in för att överleva det här året och bryr mig inte om pengar alls, men jag får boende gratis och en liten ersättning utöver det. För mig är det viktigt att kunna träna mycket.
I dagarna går flyttlasset till västkusten och det nya äventyret kan inledas. Men som nämndes tidigare har Kardell alltså redan hunnit avverka ett spännande äventyr i sommar. Efter två lyckade landslagsläger blev hon uttagen som en av tolv svenska spelare att representera Sverige i beachhandbolls-EM i Kroatien i juni.
– I januari var första landslagssamlingen och efter ett till läger i februari fick jag beskedet.
Hur kändes det?
– Helt sjukt. Jag blev hur glad som helst, det är ju också en dröm jag haft jättelänge.
EM blev inte särskilt lyckat för Sveriges del.
– Det gick inte så bra som vi tänkt oss. Vi vann inte någon av våra fyra gruppspelsmatcher och slutade på trettonde plats till slut.
Skara Sommarland i all ära. Den lilla staden cirka en timmes bilfärd från Göteborg har även blivit ett starkt handbollsfäste trots en folkmängd på 15 000 invånare.
– Skara har gått spikrakt uppåt genom divisionerna och inte funnits i elitserien så länge.
Vad vet du om handbollsintresset i staden?
– Publikintresset är jättestort. De snittar runt 800 per match och det är ju något vi inte haft i Uppsala. Det är en stor del av invånarna! Jag har redan fått frågor som ”Spelar du i Skara? Då är du med på TV!”.
Uppsalatalangens Skaradebut är redan avklarad och den 13 september väntar elitseriedebuten.
– Vi mötte Aranäs i juni och det var en helt annan nivå än jag är van vid. Jag började på bänken och kände efter någon minut ”här vill jag sitta kvar”. Det var mycket tuffare spel och högre tempo. Domarna tillåter mer och min tröja satt nog inte rätt en enda gång. Det var jättekul men jag har mycket att lära.