Lynx Beverskog kommer från Uppsala men Skånela är moderklubben. Här är han i Amos tröja. (Arkivbild)
När den 25-årige Uppsalakillen berättar om sin elitkarriär som handbollsspelare och om sitt stora – ja, kanske rentav lite udda – intresse, så får man nypa sig i armen. Är det verkligen sant?
Vi återkommer till hans namn, Lynx, som betyder lodjur på latin och som också är en snöskoter.
Det är handbollen som lockade UNT:s reporter att skriva det här reportaget. Uppsala är ingen (herr)handbollsstad med undantag för 30-talet när Upsala Studenters IF vann SM-guld. Inte sedan Jörgen Alm lämnade Uppsala och HK 71 för Warta i början av 80-talet hade en Uppsalafostrad spelare spelat i elitserien.
Även om Lynx Beverskogs moderklubb är Skånela, trots att han kommer från Uppsala, är han alltså i någon mån unik.
Men handbollen var ingen självklarhet för Beverskog. Tvärtom. Handbollsspelare skulle han verkligen inte bli.
– Jag var helt emot att spela handboll, som var förknippat med tjejsport, säger en skrattande Lynx Beverskog och berättar varför det var så tabu med handboll, som snarast bör betraktas som en "machosport" och inte en "tjejsport."
– Min syrror (Gavia och Ardea, återkommer till namnen) som var fyra, fem år äldre än mig spelade handboll, säger Lynx.
Detta räckte för att den åttaårige Lynx skulle säga blankt nej: inte handboll.
– Jag spelade fotboll och hockey i stället, säger han.
På den tiden bodde familjen i Östhammar (från 2006 till 2013) och det var Östhammars SK som gällde i fotboll och ishockey. Eftersom det inte fanns någon handboll i Östhammar så spelade syrrorna i Rasbo och Film.
Lynx Beverskog tillsammans med sambon Sandra hemma i lägenheten i småländska Alstermo.
Hur som helst, handboll var verkligen inte aktuellt för den lille Lynx.
– Det var mamma som ville att jag skulle testa handboll, säger han.
Och så fick det bli. Men då gick Lynx på högstadiet. Han var alltså i 14-årsåldern när han tränade handboll för första gången. Bara ett och halvt år senare kom han in på handbollsgymnasiet i Märsta och blev uttagen i både distriktslaget och ungdomslandslaget.
– Det hände mycket då, säger han skrattar.
Ett understatement. Är han unik i svensk handboll? Karriären är som hämtad ur Rekordmagasinet, en sporttidning för ungdomar från 40-talet till slutet av 60-talet.
– Men det finns några fler som har börjat spela ganska sent, men kanske inte på det här sättet, säger Lynx och syftar på sin egen snabba karriär från Uppsala till Skånela och vidare till Rimbo och nu i elitserielaget Amo från Alstermo i Småland.
Amos Lynx Beverskog laddar för skott i en elitseriematch för sitt Amo. 25-åringen från Uppsala gör sin tredje elitseriesäsong för det småländska laget. (Arkivbild)
På handbollsgymnasiet i Märsta var Dagge Lundin tränare. Han minns Lynx Beverskog från den tiden.
– Han var en talang, inte minst med tanke på att han spelat handboll så kort tid. Han började ju i princip sju år senare än de andra. Han tog nya steg hela tiden, säger Lundin, som senare blev tränare i Rimbo, dit också Lynx Beverskog kom.
– Han gillade inte att sitta på bänken. När han inte fick spela så kände jag att någon (Lynx) ryckte mig byxbenet, säger han.
En som kan verifiera lite av det som Dagge Lundin säger är handbollslegendaren Wolgart Alm i Uppsala:
– Lynx gillade inte att förlora och han hade ett jädra humör...
När Lynx får höra vad hans gamla tränare och ledare har sagt om honom så bjuder han på ett stort skratt, som understryker att de båda har helt rätt.
– Men jag har blivit lugnare med åren. Jag är klokare nu, säger han.
Ugglor kan vara knepiga att ringmärka enligt handbollsspelarem Lynx Beverskog. Särskilt slaguggan. På bilden är det en lappuggla, fotograferad i Stockholm.
Osökt kommer vi då till nästa ämne, det där lite udda intresset. Ett intresse som skänker Lynx ett lugn och som ger energi som kanske kan kanaliseras till handbollen.
Han är nämligen en fågelexpert och inte bara en expert som sitter hemma och läser uppslagsböcker om fåglar. Han har omsatt sin stora passion till praktisk handling.
– Jag har nördat ned mig på fåglar de senaste fem, sex åren och nu ringmärker jag fåglar på fritiden åt Naturhistoriska museet.
Han jobbar åt skogsbolaget Holmen och även då handlar det mycket om fåglar. Områden ska typ rekognoseras. Vad finns det för fåglar i det aktuella området? Ungefär så.
Vilken fågel är svårast att ringmärka?
– Ugglor, säger han tveklöst. De är väldigt aggressiva. Som slagugglan. Man måste ha mycket tålamod med ugglor.
Som vi minns är Lynx en "vinnarskalle" som enligt Wolgart Alm har "ett jäkla humör." Hur går det då att ringmärka ugglor, som kräver ett stort tålamod? Får Lynx ta i med hårdhandskarna när ugglan vägrar lyda?
– Det är nog ugglan som smäller till mig i stället. Nej, för mig är ringmärkningen ett sätt att hitta lugnet.
Varifrån kommer ditt fågel- och djurintresse?
– Från pappa och mamma skulle jag säga. Mest pappa.
Pappa hette Björn och dog när Lynx var nio år. Ett trauma, särskilt för ett litet barn.
– Det har präglat mig som person. Jag tar inget för givet i livet, säger han lågmält.
Någon speciell koppling till handboll hade varken pappa Björn eller mamma Susanne, som bor kvar i Bälinge och som fick dra ett tungt lass när syskonen och så småningom Lynx spelade handboll i Skånela, nästan fyra mil från Uppsala.
– Mamma ska ha en stor eloge. Vi åkte tidigt och kom hem sent, säger Lynx.
Och nu kommer vi till förnamnet. Lynx betyder lodjur på latin. Syrrorna heter Gavia och Ardea, som också är latin för fågelarter.
– Mitt namn har präglat mig. Man har aldrig känt sig normal på det sättet.
Men bara på gott?
– Ja, det tycker jag, säger Lynx, som trots fågelintresset inte är avundsjuk på syrrorna som fick latinska fågelnamn.
Sedan tre år bor han tillsammans med Sandra (som kommer från Skyttorp) i småländska Alstermo, ett litet samhälle med 800 invånare som har ett elitserielag tack vara ett par stora företag.
– Alla spelare bor i byn och alla känner varann. Det andas handboll och det är kul för bygden. När man går och handlar blir det alltid lite handbollssnack, säger Lynx, som berättar att folk i Alstermo alltid är trevliga och oftast förlåtande om laget har förlorat.
När UNT frågar Lynx hur det har gått för honom i Amo (som laget heter) så blir det en typ kollektivt svar:
– I fjol gick det väldigt bra. Vi kom trea i Svenska Cupen och vi gick vidare till kvartsfinal.
Men för din egen del?
– Jag är bra på att sätta mina lägen och har kanske den högsta procenten i ligan. Jag gör mål på 85 procent av mina lägen och det är ganska högt.
Har du tankar på landslaget?
– Jag har fokus på att göra fler mål. Kanske 100 den här säsongen. Landslaget? Äh, jag tar ett steg i taget. Skulle man tänka så (på landslaget) hela tiden blir man galen, säger Lynx Beverskog.