Emma Fernis slog igenom i Skånela och har även spelat i Spårvägen och Sävehof.
Svenska handbollslandslaget har samlats på Playitas på Fuerteventura, där Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) har en bas, för att ladda och förbereda sig inför OS.
I den 22 spelare stora truppen finns Rosersbergsfostrade Emma Fernis som hoppas vara med när den slutgiltiga truppen till OS presenteras efter lägret som pågår 10–17 juni.
– Det är mycket fysträning, löpning, gym och handbollspass. Det är tufft men bra och roligt på lägret. Vi har även haft lite ledigt och hunnit med andra saker som att spela padel och simma lite, säger Emma Fernis.
Kantspelaren från Rosersberg debuterade i landslaget i oktober 2016 och har tidigare spelat i EM och VM. När Sverige kvalade i mars gjorde hon mål mot Spanien och Argentina när landslaget säkrade en plats i OS i Tokyo.
Hittills har det blivit 39 mål på 54 landskamper för Emma Fernis och förhoppningen är att det blir fler i sommarens mästerskap.
– Det är alltid kul och en ära när man får dra på sig landslagströjan. Det var otroligt roligt och häftigt att säkra en OS-plats och det vore såklart superhäftigt att spela OS senare i sommar. Det är väldigt tuff konkurrens i laget men jag helt enkelt göra mitt bästa och hoppas att det räcker.
Emma Fernis har Rosersberg som moderklubb men slog igenom i elitserien (serien heter numera SHE) med Skånela.
Sedan har hon även spelat i Spårvägen, vunnit tre SM-guld med Sävehof och tillhör sedan 2020 tyska Thüringer.
– Jag kände att jag ville testa något nytt efter att ha spelat många säsonger i Sverige. Att komma utomlands, testa en ny liga för att utmana mig själv både handbollsmässigt och personligt. Det har varit mycket nytt med språket och lite annat handbollstänk och det tog ett litet tag innan jag acklimatiserade mig.
Hur var den gångna säsongen?
– Resultatmässigt tycker jag vi slutade på en helt okej placering. Det var några matcher tidigt på säsongen som jag tycker vi borde tagit poäng i. Det var en spännande första säsong utomlands.
Emma Fernis har goda minnen av moderklubben och föreningen, som firar hundra år under 2021, har betytt mycket för henne.
– Det var i Rosersberg som jag började spela handboll i bollskolan när jag var fyra år. Alla människor runt omkring föreningen var också helt otroliga och stöttande och det är jag väldigt tacksam över. Jag har även familj som bor kvar i Rosersberg så jag är alltid där och hälsar på.